Mohsin Hamid kommer med sin andra bok på svenska. En kontroversiell bok både på grund av ämnet och skrivtekniken som han använt. En utomordentligt läsvärd bok som tar slut alltför snabbt. Hela den korta boken är en monolog. En pakistansk ung man talar. Genom det han säger förstår vi att han pratar med en amerikan på besök i Lahore, en av de stora städerna i Pakistan. Det är ingen turist och ända till sista sidorna i boken en gåta varför samtalet äger rum. Skrivtekniken är fyndig och originell och aldrig tråkig. Den unge pakistanske mannen har, i likhet med författaren själv, utbildats på prestigefyllda universitetet Princeton i USA. Han går ut med toppbetyg, sugs upp av näringslivet och får en topposition som analytiker i ett bolag som värderar andra bolag inför försäljning. Han sliter på och belönas på gängse sätt. Om allt detta berättar han vid ett matbord på en basar i Lahore. Ömsom med te ömsom med läcker mat mellan sig och den amerikanske besökaren. En doft av jasminblommor sprider sig över basaren och blandas med den kraftiga lukten av halstrat kött. "Det är sannerligen märkligt att vi människor är i stånd att njuta av en blommas parningsrop samtidigt som vi omges av förkolnade kadaver efter våra vänner djuren - men så är vi också märkliga varelser", är ett exempel på ett stycke ur Mohsin Hamids monolog. Berättelsen går vidare omfattar en nog så betydelsefull kärlekshistoria och så inträffar attentatet den 9 september 2002 som förändrar allting. Han blir betraktad som en potentiell terrorist och börjar fundera över sitt amerikanska överklassliv kontra sitt pakistanska liv, också det i överklassen om än i hastigt förfall men med helt andra värderingar när det gäller hänsyn, artighet, respekt, konst, litteratur och kultur över huvud taget. Han börjar också grubbla på Amerikas självpåtagna polisroll i världssamfundet: "Jag tänkte på hur jag alltid hade ogillat Amerikas uppträdande i vår omvärld; ert lands sätt att ständigt blanda sig i andras angelägenheter är olidligt. Vietnam, Korea, Taiwansundet, Mellanöstern och nu Afghanistan: i samtliga stora konflikter och dödlägen som omslutit min moderkontinent Asien har Amerika spelat en central roll… Att från och med nu vägra medverka till att underlätta för detta överväldesprojekt var det enda rätta för mig; det som förvånade mig var att det hade tagit mig så lång tid att komma fram till denna slutsats." När den unge, artige pakistanske Princetonstudenten väl gjort sitt val återvände han snabbt till Pakistan. Hur boken slutar, hur den unge pakistanske mannen försvarar sina grundläggande värderingar mot USA och vem den mystiske amerikanen är vill jag inte avslöja. Mohsin Hamid överraskade med sin annorlunda skildring av hemstaden Lahore och livet där i sin första bok, "Nattsvärmare". Nu överraskar han igen med en annorlunda förklaring till hur fundamentalism uppstår. Välskrivet, läsvärt, tänkvärt och en bra grund för en diskussion.
