På jakt med vette i havsbandet

I kusttrakter som våra är många bekanta med vettar och sjöfågeljakt. En vette är en tredimensionell avbildning av en sjöfågel, i naturlig storlek. Gamla vettar gjordes ofta i trä och kork, senare även i modernare material.
Lars Englund har intresserat sig för vettarna och jakten på sjöfågel och nu skrivit det här fenomenets historia. Efter att vårjakten försvann 1995 återstår nu bara höstjakten, vilket minskat sjöfågeljakten betydligt.
Vettarna använder jägaren för att locka till sig fåglar. Eftersom sjöfåglar är flockdjur sätts vettarna ut på vattnet och då närmar sig sjöfåglarna i tron att det är fränder som väntar på sällskap. Därför har vettar gjorts så naturtrogna som möjligt, så att de ska se ut som till exempel en svärta, alfågel, ejder eller vigg.

De gamla vettar som presenteras i boken är ofta vackra konstverk, gjorda av skickliga händer med stor kännedom om fåglarnas egenheter. En vettetillverkare med erkänt stort handlag var till exempel Abdon Holm som var fyrvaktare på Storkläppen utanför Västervik under mellankrigstiden. Hans vettar anses som eleganta.
Boken handlar förstås också om sjöfågeljakten och dess historia, företrädesvis vid Roslagskusten men mycket är generellt för hela Östersjöns havsband. Sjöfågelsjakt var under lång tid en viktig bisyssla för skärgårdsborna och gav dem mat på bordet i svåra tider. På 1900-talet kom jakten att genom nya bestämmelser bara vara tillåten för kustborna. Än idag gäller i till exempel Kalmar län att bara den som är mantalsskriven i en kustnära församling får bedriva sjöfågeljakt.

Detta är en angenäm bok, vilsam för ögat och sinnet, och ett stycke kulturhistoria.
Författaren, den snart 80-årige Lars Englund, är hemmahörande i Roslagens ytterskärgård. I över tio år har han arbetat med sin dokumentation av äldre tiders sjöfågelsjakt. I det civila är han arkitekt.