De gångna helgdagarna har jag antingen suttit i bilen, på väg någonstans, eller intensivumgåtts med familj och vänner. Så värst mycket tv-tittande har det inte blivit, trots att utbudet av bra program varit riktigt stort.
Härom kvällen lyckades jag ändå pricka in ett av dessa program. Nämligen K-special.
Kvällens entimmesprogram hade rubriken ”Sjöwall Wahlöö – Berättelsen om ett brott”.
Så sent som i somras återvände jag till Maj Sjöwalls och Per Wahlöös värld – detta skrämmande men på samma gång ack så lockande universum.
Jag befann mig i en liten stuga i nordvästra Skåne. Det var i slutet av juli. Trädkronorna vajade utanför fönstret (den efterlängtade sommarvärmen hade ännu inte anlänt). Havet dånade ödesmättat där utanför. Hunden suckade och rullade ihop sig till en liten pälsboll, som om han gjorde sig redo för att gå i dvala.
På sängbordet låg en hel bunt med ”samvetsböcker”, ni vet sådana böcker som man tycker att man borde läsa men ännu inte har tagit sig an. På semestern tillåts inga undanflykter. Eller?
Där i stugan vandrade min blick till hyllan med kvarlämnade pocketböcker. Blicken rörde sig fram och tillbaka mellan bokryggarna – fram och åter, fram och åter – tills den slutligen fastnade vid en välbekant titel: ”Den vedervärdige mannen från Säffle”.
Ja, och sedan var det kört. Eller vad man nu ska säga. Ingen av de där samvetsböckerna jag släpat med mig blev lästa. I stället försjönk jag i gamla kriminalromaner skrivna av duon Sjöwall Wahlöö (varvat med historier av Stig Trenter). Dålig karaktär, kan man förstås tycka.
Men jag ångrar ingenting. Tvärtom. Jag ska snart göra om det till och med. Och nu ska böckerna läsas i rätt ordning.
I K-special berättar Maj Sjöwall historien om hur böckerna om Martin Beck och och hans kollegor kom till.
Kärleksparet, som även blev ett författarpar, ville skriva polisromaner som skildrade samhället så som det faktiskt såg ut, det vill säga med en realistisk blick. De ville leverera underhållning med ett budskap. Och då, när de tio böckerna i serien (”Roman om ett brott) gavs ut, mellan 1965 och 1975, var detta faktiskt något nytt.
Maj Sjöwall, som i höstas fyllde 80 år, berättar i programmet att hon och Per Wahlöö redan från start hade en plan, eller en förhoppning. Dels ville de ge ut tio böcker, dels ville de att dessa böcker tillsammans skulle berätta något om Sverige, det vill säga om samhällsutvecklingen. Av den anledningen kan det vara intressant att läsa dem i rätt ordningsföljd.
Efter Per Wahlöös död levde Maj Sjöwall under flera år en skugglik tillvaro. Ensam och mer eller mindre ”bortglömd”. Det är först på ålderns höst som hon har klivit fram i ljuset igen och det är också först nu som hon har tjänat en slant på Sjöwall Wahlöö-böckerna. Serien gavs nämligen ut på nytt när den skandinaviska deckarvågen var ett faktum. Då ville man nämligen se tillbaka på föregångarna, de som banat väg för dagens framgångsrika författare i genren.
I programmet berättar internationellt kända författare som Michael Connelly, Lee Child, Jonathan Franzen, Jo Nesbø, Henning Mankell med fler om hur de påverkats och inspirerats av Sjöwall Wahlöös böcker.
Programmet finns tillgängligt på svtplay där man också hittar Bo Widerbergs lysande film ”Mannen på taket” (en filmatisering av ”Den vedervärdige mannen från Säffle”).
Det är så mycket som frestar med Sjöwall Wahlöös böcker. Just realismen är nog en viktig ingrediens. Men lika viktigt är karaktärsbygget och det omsorgsfullt skapade persongalleriet. Ja, och så själva tonen i berättandet. Det är något speciellt med den. En kryddmix a la Sjöwall Wahlöö.