Nu kommer dokumentärfilmaren Peter Gerdehags bok om Kokvinnorna som bygger på hans film som visades i våras.
I boken får vi följa systrarna Britt och Inger Gustavsson som bor i den lilla byn Sibbalt i södra Halland.
Inger och Britt har båda viljor av stål och är färgstarka personligheter. Peter Gerdehag har under flera år dokumenterat de bägge kvinnornas vardag och liv.
Kokvinnorna handlar om något så ovanligt som handmjölkerskor och de är förmodligen de allra sista som levererar sin handmjölkade mjölk till mejeriet, som kör upp till deras halländska höjder med den stora tankbilen.
Boken visar två mycket märkliga kvinnoöden. Deras mor gick bort när flickorna var små.
Inger ville iväg från slitet på gården och skapa ett eget liv. Hon gifte sig och bildade familj, men hon tog sig inte mer än ett par kilometer bort i vägen.
Britta blev kvar. Hon hade också en karl en gång, men lät honom gå. Varför vet hon inte riktigt, men hon ångrar sig inte.
Åren i ladugården har satt sina spår. Britt går med en kraftig böjd gång med näsan nästan i marken, som om hon kämpade i motvind. Britt hade kunnat ha blivit bra i sin rygg, om hon hade följt läkarens rehabiliteringsprogram efter att en ko spräckt hennes bäcken. Sjukhusvistelse var dock inget att tänka på för Britt. Vem skulle ha tagit hand om djuren på gården?
Turerna har blivit många under åren allt eftersom Peter följt kvinnorna. På gården får vi följa Maj-Ros, Liselotte, Lilly, Stina, Kalven-Lille, den oerhört älskade stuten Fille och arvtagaren Lill-Fille är några av namnen på de röd-vita innevånarna i den gamla lagården.
Ännu en gång har Peter Gerdehag hittat en företeelse som är på utdöende- och återigen lyckats med att komma nära, riktigt nära.