Det enades de tyskspråkiga författarna Cornelia Funke, Nadia Budde, Gabrielle Alioth, Rachel van Kooij samt Cecilia Östlund, från Svenska Barnboksinstitutet, om i ett seminarium med titeln "Gillar alla barn Pippi?".
Diskussionen leddes av litteraturvetaren Janina Orlov.
Seminariet skulle handla om trender i svensk och tyskspråkig barn- och ungdomslitteratur. Men i mångt och mycket kom samtalet att i första hand kretsa kring just Pippi och Astrid Lindgrens barnboksvärld.
- Astrid Lindgrens barn- och bilderböcker kommer ständigt i nya utgåvor. De har inte avtagit i popularitet i takt med att tiderna förändrats. Bland svenska barn är de lika populära nu som någonsin, förklarade Cecilia Östlund.
Pippi Långstrump (från 1945) är en världskändis med sin speciella uppenbarelse.
- I Schweiz känner alla till henne och gillar henne. Det är lite grand som med Heidi. Alla har inte läst böckerna men alla vet ändå vem hon är tack vare hennes starka karaktär, säger schweiziskan Gabrielle Alioth.
- I Sverige är Pippi i första hand känd från filmen om henne men även från den ursprungliga bilderboken, förklarar Cecilia Östlund.
- Hon är en ständig symbol och en metafor för modiga och självständiga flickor. Nyligen hörde jag exempelvis att centerpartiets nya ordförande jämfördes med henne i något sammanhang.
Men, kan man fråga sig, hör böckerna om Pippi Långstrump till det bästa i Astrids digra produktion? Knappast, tycker panelen. Däremot har hon ofta, tack vare sin starka karaktär, fungerat som en ingång till Lindgrens övriga berättelser.
Gillar då alla barn denna egensinniga flicka?
- De flesta gör säkert det men inte alla. Min dotter gillade inte Pippi. Hon kunde inte förstå varför Pippi inte ville vara flickaktig och söt. Jag själv däremot, som var en pojkflicka när jag växte upp, älskade och älskar henne fortfarande för just precis det. Hon bryr sig inte om hur hon ser ut. Hon är en rebell som går sin egen väg, säger Funke.
En annan intressant fråga som panelen funderar kring är varför svensk barnlitteratur blivit så populär i de tyskspråkiga länderna.
- Det är nog mjukheten och mänskligheten i den, tror Cornelia Funke.
- I Tyskland är vi uppfostrade med ett samvete över vår mörka historia. Det är på gott och ont. Vi är väldigt medvetna om hur lätt diktaturer kan uppstå. Barnen tillåts aldrig glömma vad förfäderna varit inblandade i under kriget. I Sverige kan man däremot göra anspråk på, och äga, sitt ursprung på ett annat sätt. Man har inte så mycket att skämmas för, vilket är unikt. I myterna och berättelserna finns en kärlek till det gamla Sverige och det är lockande, säger Cornelia Funke.
Vad sades då om Alfons Åberg med fler? Och om de nya, moderna, barnböckerna från Sverige, Tyskland, Österrike och Schweiz? Dessvärre kom panelen aldrig så långt under samtalets gång.
Däremot förklarade Cecilia Östlund att det numera översätts fler barnböcker från tyska till svenska än tvärtom.
Tidigare har förhållandet varit den omvända.