Polisspåret väcks till liv igen

Palmemordet är löst. Upplösningen sker den tionde oktober i år, om några veckor. Åtminstone enligt Leif GW Perssons nya bok Faller fritt som i en dröm, om mordet på statsminister Olof Palme för 21 och ett halvt år sedan. Boken kommer ut i dag.
Detta är Leif GW Perssons andra bok om Palmemordet, och han driver samma tes den här gången. Så läs gärna boken Mellan sommarens längtan och nattens köld först , innan du läser denna.

Det är augusti 2007. Erkåce, det vill säga Lars Martin Johansson, numera befordrad till rikspolischef, beslutar sig för att ta itu med Palmemordet. Han sätter sina duktigaste utredare på spåret: Lisa Mattei, Anna Holt och Jan Lewin, utomordentligt kloka människor. Och de löser tillsammans mordet på ett par månader genom att väcka liv i det gamla polisspåret.
Det som Palmegruppen inte klarat på över två decennier. Kanske för att det visar sig vara ett insiderjobb.
Hur ska man som läsare förhålla sig till detta? Är det sannolikt och trovärdigt? Eller bara fria fantasier i en författares hjärna?
Leif GW Persson är som bekant kriminolog och professor på Rikspolisstyrelsen, rimligtvis med en stor insyn i organisationen. En organisation han ofta kritiserat, i sina böcker och i media.
Är detta den ultimata kritiken, eller avslöjar han det ingen annan vågar?

Hur som helst har han skrivit en mycket spännande bok, om än ganska förutsägbar. Men det gör inget för det är knappast en deckare i traditionell mening utan snarare en roman om ett brott, det mest uppmärksammade brottet i Sveriges moderna historia.
Han håller samma stil som i sina tidigare böcker, från 70-talet och framåt. En raljerande, närmast satirisk stil, om Polisen. Antingen gillar man hans stil, eller inte. Han använder konsekvent upprepning som språkligt verktyg, vilket ibland kan kännas irriterande. Men som helhet är det en fängslande läsning som sätter fart på hjärncellerna.