Prata strunt är inte dumt

Viveka Adelswärd är språkforskare och författare och har skrivit flera böcker om struntpratet. Det som underlättar våra kommunikationer och fungerar som ett sorts smörjmedel människor emellan. - Struntpratet är inte skvallret utan det där vi säger om väder och vind och ditten och datten och allt och ingenting. Jag vill slå ett slag för det, säger hon.Nyligen lämnade hon sin tjänst som docent vid Linköpings universitet. Hon har intresserat sig för struntpratet delvis som en motvikt mot den akademiska värld hon arbetat i länge:- Där finns det nog en uppfattning att om man öppnar munnen ska man ha något att säga. Men jag menar att man inte ska förakta struntpratet, det fyller en viktig funktion. Hon berättar ett exempel om en utrikeskorrespondent som kände att han inte gjort en helt lyckad intervju en gång med en brittisk minister. När intervjun var slut sa ministerns pressekreterare att "här i England är det lämpligt att prata lite om vädret först". - Vi kan inte alltid vara så effektiva i vår kommunikation. Språket används inte bara till att utbyta information, utan har också en social funktion. Struntpratet är ett sätt att visa att vi är människor. - Struntpratet har också en sonderande funktion, berättar hon.Det innebär att vi använder struntpratet till att snabbt lära oss hur vi ska förhålla oss till varandra i en given situation eller när vi möter nya bekantskaper. Struntpratet ger oss en möjlighet att lära oss vem den andre är, och även att komma på vad vi ska säga sedan. - Fast ibland låter vi ju bara munnen gå och ser vad som kommer ut. Viveka Adelswärd har bland annat intresserat sig för mobilprat och hur vi pratar med våra hundar. - Mobilen och den bärbara datorn har ju gett oss möjlighet att vara både närvarande och frånvarande på samma gång. I mobilen pratar vi med den som är långt borta i stället för med den som sitter vid samma bord. Det kan innebära att vi stärker de starka band vi redan har, i stället för att skapa nya.Det exemplifierar hon med bland annat en amerikansk undersökning som visar att amerikanska ungdomar ringer mest till ungefär tio personer som befinner sig på en radie på cirka 10 kilometer, plus att de har för vana att ringa till sitt hem ungefär tio gånger per vecka. Hur går det med självständigheten då?- Ja, det kan man fundera på. Att det är annorlunda i dag jämfört med före mobiltelefonerna är helt klart. Jag åkte till USA som ung för att studera och under tiden i USA ringde jag hem två gånger, trots att jag stod mina föräldrar mycket nära. Jag blev ju tvungen att klara mig själv och kunde inte fråga mamma om allt.- Det är också intressant att se de kulturella skillnaderna. I Sverige kan det ibland bli en lite pressande tystnad men i USA pratar de hela tiden även om de snabbt glömmer det som sagts.På tisdagkvällen höll hon ett föredrag i Västervik om struntprat. Det skedde på Västerviks Museum, i samarbete med Föreningen Sverigekontakt.

Prata strunt är inte dumt

Det till synes meningslösa, men ändå viktiga. Så kan man beskriva struntpratet.