Predikanten och köksflickan som fann varandra

Han var 30 år och kringresande förkunnare av Guds ord i den norska Indremisjonen.
Hon var 22 år, ensamstående mor till ett utomäktenskapligt barn. Båda var bondbarn och tillsammans skulle de komma att driva hans föräldragård i mer än 40 år.
Sina föräldrars historia har den norske författaren Edvard Hoem nu skrivit, sedan de båda är döda. Han är deras äldste son och tillsammans fick de ytterligare fem barn. Men en alldeles särskild roll har hans äldre halvsyster Wenche, tyskungen vars far var en tysk officer under den norska ockupationen.

Berättelsen bygger till ganska liten del på efterlämnade dokument och föräldrarnas egna vittnesmål - för dessa är få - utan mer på intervjuer i efterhand med människor som kände de två, och på historiska fakta.
Detta vävs in i en väv av författarens egen hand, och med en författares frihet. Men det spelar ingen roll vad som är sant och inte, berättelsen bär sig själv.

Säkert är det väldigt svårt att skriva om sina egna föräldrar, och även i detta fall. Vi kommer dem inte riktigt nära, och kanske ligger det i sakens natur att Edvard Hoem inte kan lämna ut dem som människor så som en uppdiktad berättelse skulle göra.