Proffsiga amatörer i föreställning om tid

I historien om Momo, som bygger på en populär bok av Michael Ende, kämpar ett antal barn med den ovanliga flickan Momo i spetsen, mot de tidstjuvar som stjäl invånarnas tid och gör alla mer stressade. Föreställningen startar storslaget med flera fina sång- och dansnummer och ett skådespeleri som känns riktigt proffsigt för att vara amatörteater. De medverkande ungdomarna känns säkra och avspända och några premiärnerver märks åtminstone inte av från min plats i Bryggarens salong.Det enda jag kan ha invändningar emot är att det känns som om man satsat mer på formen än på innehållet. Allt är supersnyggt och bra. Sångstämmorna sitter där de ska och koreografin känns självklar och bidrar till det positiva intrycket. Men det tar ett bra tag innan själva berättelsen kommer igång. Jag skulle ha velat ha några scener redan i början som ger mig en vink om det centrala temat i föreställningen. När tidstjuvarna gör entré för första gången har det gått nästan en halvtimme. Då, däremot, börjar sång- och dansnumren mer att vävas ihop med handlingen så att man blir spänd på vad som ska hända och hur det ska gå med invånarnas tid. Och då blir det riktigt bra!

Proffsiga amatörer i föreställning om tid

Medryckande sång, häftiga dansnummer och proffsigt skådespeleri. Premiären för Kulturskolans föreställning Momo och kampen om den stulna tiden gick helt enkelt strålande.