Protest mot begränsat språk
?Vi skapas och formas av Hollywoodfilmer och populärkultur.?
Foto: CANDICE BREITZ Här gör Candice Breitz som Julia Roberts, en del av verket Becoming som visas på Moderna Museet.
Foto:
? Vi skapas och formas av Hollywoodfilmer och populärkultur på ett väldigt passivt sätt. Jag vill vända på det och omskapa det material som skapar oss. Smälta det material som vi bara tuggar i oss, som vi tvångsmatas med. Om man bara äter och äter och äter så måste man så småningom skita ut eller kräkas upp något, säger Candice Breitz.
Hon vill gärna få oss att kräkas upp den halvsmälta sörja som vi dagligen proppar i oss. Eller i alla fall att tugga den noggrannare, peta bort broskbitar och fett, ge oss själva en lite nyttigare och mer medvetet utvald diet av mediabrus och fiktion.
Candice Bretiz har just anlänt från Berlin för att rigga upp en serie tv-skärmar i ett rum på Moderna Museet. Där kommer filmer visas, dels där de stora stjärnorna spelar roller i romantiska komedier, dels av konstnären själv då hon spelar exakt samma scener, med samma ansiktsuttryck och samma betoningar.
? Det var väldigt obehagligt att spela in eftersom det krävde att jag tömde mig själv fullständigt på allt som är jag, göra mig kvitt min röst, mina ansiktsuttryck, mina gester, sluta röra min kropp på det sätt jag brukar och göra mig till ett helt tomt kärl att fyllas med Hollywoods språk. Jag omformatterade mig själv i ett försök att dekonstruerade de konventioner som vi är vana vid att acceptera som normer.
Candice Breitz är inte entydigt negativ till populärkultur, men hon har kämpat sig upp ur tv-soffan, ur den tvångsmatade gåsens position, och aktivt börjat vrida och vända på den bild av oss själva som populärkulturen serverar.
? Det enda sättet att få syn på det var att bryta ned det i småbitar. Hur lär Hollywood oss att flirta? Hur lär Hollywood oss att bli besvikna, bli förälskade, att ha en bra relation till det motsatta könet...
I ?Becoming? har hon bara valt ut de delar av romantiska filmer där mannen inte syns i bild. Det centrum som kvinnan cirklar runt, den storhet som hon definieras av, är frånvarande.
? Det gör det mycket mer tydligt hur löjlig rollen som de här kvinnorna spelar är.
Att hela världen pådyvlas en människosyn och ett språk som skapats av vita, medelålders män i USA är också en form av kolonialism.
Candice Breitz växte upp i Sydafrika under apartheid, ett samhälle där språk och förtryck var plågsamt tydligt sammanknutna. Hon talar engelska och afrikaans sedan barndomen, två minoritetsspråk som talades av den förtryckande vita befolkningen.
? Det var normalt att befinna sig på en allmän plats i Sydafrika utan att förstå något av det som ens landsmän sa. Språk var en mur, ett sätt att hålla människor åtskilda. Den vanligaste tanken om språk är att den bygger broar mellan människor men min erfarenhet säger mig att språk ofta är en vägg, något som hindrar människor från att kommunicera.
Den erfarenheten ligger som en grund till hennes konstnärliga intresse för språk.
Samtidigt som ?Becoming? visas på Moderna Museet ställer Candice Breitz ut det tidigare verket ?Babel diptychs? på Galleri Roger Björkholmen i Stockholm. Även det kommenterar mediaflödets makt över vårt språk. Hon har samplat små, korta textfragment från tidiga MTV-videor och gjort en ljudinstallation. Madonnas ?Papa don?t preach? blir bara papa, från en annan låt tas mama, så blir vårt tidigaste språk, våra första ord, bara citat ur en musikvideo på tv.
? Det handlar också om i vilken utsträckning vår medvetenhet om oss själva och vår identitet formas av vårt förhållande till media. I stor utsträckning utmanas familjestrukturen av mediastrukturerna. Barn över hela världen, barn som inte kan engelska, kan citera Arnold Schwarzenegger eller Madonna eller Justin Timberlake.
Titeln har hon hämtat från den genialiska bibelberättelsen om Babels torn.
? När Gud ville straffa människan för hennes fåfänga, för att hon byggt ett torn upp i himlen, så i stället för att slå henne till marken så gör Gud att människor inte förstår varandra. Han förstår att det finns något våldsamt och brutalt i inte kunna förstå en annan människa på grund av att vi talar olika språk. Att ha växt upp i Sydafrika har gjort mig medveten om hur våldsamt språk kan vara.
Så jobbar vi med nyheter