Ytterligare en anledning var att det fanns så lite skrivet om Raoul Wallenberg som byggde på väldokumenterad faktainsamling.
I går besökte Ingrid Carlberg kyrkorna i Gamleby och Överum för att berätta om Wallenberg och om boken "Det står ett rum här och väntar på dig".
Ingrid Carlberg har arbetat som journalist i 30 års tid, och under 20 av dem var hon anställd på Dagens Nyheter där hon hade undersökande journalistik och berättande reportage som sin specialitet. Men sedan 2010 är hon författare och frilansjournalist på heltid.
2008 tilldelades hon journalistpriset Guldspaden för boken "Pillret" som är en journalistisk skildring av historien bakom de storsäljande moderna antidepressiva medicinerna.
Idén till bokprojektet föddes efter reportaget om "Mia och medicinen" som publicerades i Dagens Nyheter hösten 2004.
– Jag hade visserligen skrivit barn- och ungdomsböcker tidigare men det var under arbetet med "Pillret" som jag verkligen fick träna på att ta steget från artikelformatet till bokformatet, berättar hon.
Efter succén med den första reportageboken ville förlaget att Ingrid skulle skriva ytterligare en bok.
– Min första tanke då var att skriva om någon politisk, dramatisk, händelse men förlaget envisades med att de ville ha en biografi.
Faktum är att det i Ingrid Carlbergs släkt – på maken Pär Nuders sida – finns ett livsöde som till viss del påminner om Raoul Wallenbergs.
– Pärs farfar arresterades av sovjetiska trupper under andra världskriget och fördes till fånglägret Gulag i Sibirien. Vad som hänt honom var länge okänt. Men flera år efter krigsslutet lyckades familjen i Sverige få ut kopior ur hans KGB-akt och fick då veta att han dött i fånglägret 1942.
Även detta hade betydelse för Ingrids ämnesval.
– Man undrar ju naturligtvis hur Raoul Wallenbergs liv egentligen slutade.
2009 påbörjade hon arbetet. Det första året ägnade hon all sin tid åt gediget researcharbete. Hon läste familjekorrespondens, letade i skolarkiven och alla andra arkiv som tänkas kan.
Sedan, när hon hade upplägget klart för sig, skrev hon parallellt med den fortsatta forskningen.
År 2012, 100 år efter Raoul Wallenbergs födelse, skulle boken vara klar och ges ut.
I maj förra året släpptes den i handeln och några månader senare, i december, fick Ingrid Carlberg ta emot det prestigefyllda Augustpriset i fack-klassen för sin bok.
Var det något som förvånade dig under arbetet med boken?
– Ja, det som förvånade mig allra mest var nog att Raoul Wallenberg visade sig vara en så spännande person. När man inleder arbetet med en biografi vet man ju inte vem det är som man ska umgås med under så lång tid.
– Jag hade bara en allmän, ganska ytlig, kunskap om Wallenberg innan jag började jobba med boken.
Det visade sig att Ingrid skulle få umgås med en spirituell, rolig och fantasifull person.
– Till och med i hans korrespondens med olika myndigheter framgår det att han hade humor.
Varför har det under långa perioder varit så tyst om Raoul Wallenberg, från politiskt håll, i Sverige?
– Före 1980 var det än mer tyst än i dag. Den svenska regeringen var undflyende efter krigsslutet, men på 50-talet skärpte man till sig. Detta skedde efter att flera vittnen gjort gällande att de träffat Raoul Wallenberg i sovjetiskt fängelse. Mellan 1956 och 1965 ställde Tage Erlander, som var statsminister då, flera frågor om fallet till den sovjetiska staten och satte hårt mot hårt. Inga klargörande svar gavs. Då antog den svenska regeringen linjen att inga nya frågor skulle ställas om fallet så vida man inte hade nya bevis att lägga fram. Efter 1965 verkade man ge upp. Familjen fortsatte däremot att kämpa på.
Vad hände sedan?
– På 70-talet vaknade amerikanerna till liv. Raoul Wallenberg reste ju till Budapest hösten 1944 både på svenskt och amerikanskt uppdrag för att försöka rädda den judiska befolkning som fanns kvar i Ungern.
– På 70-talet pågick fortfarande det kalla kriget och USA sökte bilda opinion gentemot Sovjetunionen. Raoul Wallenberg lyftes fram som en hjälte, en krigshjälte som ryssarna tillfångatagit. Så kom det sig att han blev hyllad i hela världen.
– Förmodligen är han den mest kände svensken i hela världen. Ingen annan svensk har fått så många platser uppkallade efter sig som han.
Vad har varit din målsättning med boken?
– Det har varit att skriva fram människan Raoul Wallenberg, visa att han var en människa av kött och blod. Han var ingen överjordisk gestalt.
– Som liten skolpojke kallade han sig själv "den lille latmasken" och skolkamraterna beskrev honom som känslig och ibland lite ängslig. Första året på gymnasiet hade han katastrofbetyg men det ändrade sig och han tog studenten med goda betyg. Socialt utvecklades han till en aktiv och blomstrande person under skolåren.
– Ur en journalistisk synvinkel vore det förstås mest intressant att få anledning att demontera hjältebilden. Men den är korrekt. Med fara för sitt eget liv, och med stor uppfinningsrikedom, räddade Raoul Wallenberg tusentals ungerska judar undan en säker död.