Reflektioner över livet i Bergslagen

Som dagstidningsskrivare är det många ord som produceras dagligen och stundligen och med en tidnings dagsländekaraktär kan det vara snart glömt efter publiceringen. Men att skriva ord i bok, de orden har ett längre liv.
Därför är det med glädje jag ser att Göran Greider nu bearbetat en del av sina krönikor i Dala-Demokraten och samlat dem i den nya boken Hagen. Här möter vi hans betraktelser över livet i Bergslagen, över allt ifrån himlakropparna i universum till fjolårsgräset under det tunna snötäcket på grannens åker, med spridda återblickar till barndomens Vingåker och andra utposter.
Göran Greider har en stor närvaro i sina texter och det är lätt att överföra hans ord till bilder. Att han också är poet ger han prov på i samlingen, i dikter med så vitt skilda motiv som tonårstjejer i landsbygdsbyar och grå vårmorgon med töväder.
För honom betyder skrivandet mycket mer än bara en nedteckning av tankar för publicering, han beskriver det som ett sätt att hålla kvar verkligheten.

Texterna är uppdelade tematiskt över året och ger framför allt intryck av två sinsemellan olika inriktningar; den jordnära praktiske landsbygdsbons strävan i trädgård och skog; såväl som de kritiska reflektionerna över samhälleliga nutidsfrågor. Det ger en mångsidighet och spännvidd i läsupplevelsen, och som känns så typisk Göran Greider.

Språkligt är det en fröjd att läsa Göran Greider, med hans levande tilltal. Han kallar sig till exempel lokalbedövad, i stället för desorienterad i verklighetens landskap. Han funderar ofta över människans liv i samhället och i landskapet, och de konsekvenser det mänskliga livet får. Att kunna se utanför sig själv är viktigt.
Det här är inte en bok att sträckläsa, utan snarare en som man läser i då och då, och återvänder till vid behov av tankegemenskap och reflektion.