Mixa
Att mixa ihop olika former av underhållning framkallar andra folksamlingar. Ibland ger detta hälsomässig vinst. Olika människor bekantar sig med varann. Många får nys om annan musik än de är vana att lyssna på.
Ingen tid på året som den här är så späckade med musik. Alldeles särskilt det lokala, det som når oss direkt i öronen. Det handlar inte bara om julsånger, även om sådana räcker långt. Gå in på Wikipedia och fråga hur många svenska julsånger det finns får du en lista på 51 sidor.
Tack&lov händer annat! Rubriken lutar väl förresten åt något märkligt. En revy som drar åt konserthållet (utan att det humoristiska sätts i farstun), och en kyrkokonsert som ger revysmak (utan att det musikaliska förringas).
Årets Nyårsrevy berättar Kjell-Arne Karlsson om i dagens tidning. Här handlar det bara om vad högklassig sång kan ställa till med i en revy. De manliga artisterna sjunger men har inga ambitioner att sjunga extra skönt. Rollkaraktärerna bestämmer tonen. Självfallet kan samma tyngd belasta kvinnorösterna.
Men i Västerviksrevyn finns ett par sopraner som inte ett ögonblick tvekar att låta sina röster spela huvudrollen. Hur komiskt innehållet än kan vara fylls man snabbt av en konsertkänsla. Ingrid Lindebratt är en av de urkända, västervikiska rösterna. Hennes grund inom jazzen liksom förstärker hennes drivkraft, något som till och med kan få en aggressiv sång att bli konstnärlig.
Helt annorlunda, som sångstråle, är årets nykomling i revyn, Jessica Thunebäck, en 24-åring som nu går på Visskolan. Omskriven, minst sagt, blev hon hösten 2010 då hon var med om att lysa upp Tjustgalan med sin sång. Chansen att följa hennes artistiska vandring känns spännande.
En revy med konsertsmak. En konsert med revydrag då? Jo, den kom i Marieborgskyrkan på ett grepp av en med rötter både i Gladpack och Västerviks Salongsorkester, Leif Nilsson. Och med sig som både småpratare och sångare fick han Roger Mörk. Både som försmak (16.12) och kommentar (29.12) fanns åtskilligt att läsa här i VT.
Och fullsatt blev det. Visst flödade konsertströmmen. Med sångare som Elin Mörk, Lena Strömbäck för att inte tala om Manskören i högform. Att revykänslan vaknade snabbt hängde inte bara ihop med Janne Näsströms flotta trollerier. Där fanns humor i hela stämningen.
Allt detta i en kyrksal! Då ska vi minnas att Marieborgskyrkan flera år in på 2000-talet fortfarande var Västerviks konsertlokal.
Varför det tog slut har jag aldrig begripit. Skönare ljud har ingen annan av våra lokaler.
"Magisk, musikalisk mellandagsunderhållning vänner emellan" var titeln på det hela. En enda föreställning? Eller kan vi hoppas på någon gång till, en annan mellandag (mellan vinter och sommar till exempel)? Ja, tanken finns, säger Roger Mörk. Stor publik kan han lugnt räkna med.