Här kan du se seriestrippen som större bild.
Rocky har gått från valp till medelåldershund. Han har hängt undan barhänget på Södermalm och flyttat ut till landet, slutat lyssna på hiphop och blivit sambo - om än med en manlig kompis, grodan Smacks. Rocky är nöjd. Tecknaren Martin Kellerman är nöjd. Alla är nöjda - utom läsarna. Men det är de, enligt Kellerman, aldrig.
-De gillar inte när jag bara hänger med en enda person. Men så var det när jag var ihop med min förra tjej också. De har alltid synpunkter på hur jag lever. Grodan är populär, men de tycker det var roligare med ett större persongalleri. Och det var roligare för mig också (skratt), men de flesta kompisar har droppat av.-Jag har alltid fått exakt likadana reaktioner på serien. "Det är samma skit som alltid och det var bättre förr". "Albumet innan var väldigt bra men det här är dåligt". Så har det varit sedan första boken.
Nysparkad, nydumpad
Första boken, ja. Historien är välkänd. Martin Kellerman var nysparkad och nydumpad och bodde hos sin bror. Så började han rita en serie om sitt hopplösa liv - och plötsligt vände allt. Tidningen Metro publicerade, alla läste - och "Rocky" lades ner.
-Jag tappade intresset ganska fort. Jag var bostadslös när jag började, och så fort jag fick min lägenhet, mitt kontor och min bil så lugnade mitt storhetsvansinne ner sig. Men sedan fick jag en agent som har skött allt runtomkring, så då kunde jag koncentrera mig på att rita. Nu ligger det på en bra nivå. Det är väldigt kul när serien sprider sig till andra länder, men jag gör inget själv för att det ska växa.För två år sedan var Martin Kellerman sommarpratare. Han berättade öppenhjärtigt om sin barndom, om hippiekollektiv och ständiga flyttar, om mammans död och om hur han var ensam och utanför, plågad av ansiktsfinnar. Det är en berättelse som skriker efter att skildras i serieform, men det är inget han är intresserad av. Han säger att han inte gillar barndomsskildringar - utom, lämpligt nog, "Mitt liv som hund".
-De flesta är likadana. Jag lägger inte så stor vikt vid min barndom, Okej, den formar en, men... Det är mer intressant vad man gör av sina förutsättningar. Jag valde att göra "Sommar" om min barndom så att jag skulle slippa det sedan.-En del reaktioner på sommarprogrammet var märkliga. Jag fick många biblar. Många trodde jag var homosexuell eftersom jag verkade så olycklig. Konstigt - jag tycker de verkar glada? Men jag tycker det var fint att de tänkte på mig och skickade biblar.
Häcklade islamismen
"Rocky" har alltid varit en opolitisk serie, den enda ism han anslutit sig till är cynismen. Någon gång bränner det till; som när han i samband med Muhammedkarikatyrerna häcklade islamsk fundamentalism.
-Jag tycker att jag oftast stöder bin Laden (skratt). Det är inte så att jag tänker "nu ska jag göra något politiskt", vi råkade bara prata om det just då. Jag har aldrig censurerat mig själv av rädsla för hot. Det enda jag inte skämtar om är mc-gäng. DN censurerar däremot väldigt mycket, men den med Muhammedteckningarna tog de.-Däremot publicerar DN till exempel inte strippar om någon ur deras egen bekantskapskrets och generation. Kultureliten, Dramatenskådisar, författare... Det är bara att glömma.
Nu lever alltså Rocky, och Martin Kellerman, ett stilla liv på landet tillsammans med Smacks och hans alter ego, regissören Max Stenerudh. Han beskriver sig och Max som "griniga gamla gubbar" och fullständigt strålar av kärlek till sitt nya liv. Han har till och med slutat lyssna på hiphop, ett av Rockys främsta kännetecken:
-Jag lyssnar på flummig italodisco eftersom Max lyssnar på sådant. Det blir bara hiphop när jag ska gå ut och behöver samla mod och känna mig lite tuff.Flyttar till Tyskland?
Så hur ser Rockys framtid ut?
-Det är fortfarande roligt, roligare än någonsin. Jag tycker "Rocky" aldrig varit bättre, den är som jag vill att den ska vara i mitt huvud. Däremot... det beror lite på vad... mitt liv kanske blir för ensidigt för att tilltala publiken.-Jag är väldigt sugen på att utveckla mitt ritande också. Just nu ritar jag in ett halvår eller år i förskott så att jag ska kunna göra något annat år 2010, något mer fritt. Det kan bli att åka till ett annat land där ingen vet vem jag är och börja från början. Kanske Tyskland?