Rymden passé i litteraturen
Christer Fuglesang blev första svensk i rymden och tidningarna fylls av detaljerade beskrivningar. Men var har rymden tagit vägen i den svenska litteraturen?
Förste svensken. Christer Fuglesang blev den första svensken i rymden, när han åkte upp med rymdfärjan Discovery till den internationella rymdstationen ISS. Fuglesang har berättat att visst har han också fascinerats av rymdäventyren i science fiction-litteraturen. Foto: John Raoux/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Harry Martinson var en av många författare som på 1950-talet fascinerades av rymdäventyren, de tekniska framstegen och science fiction-vågen i film, tidningar och sf-litteratur.
1956 kom hans rymdepos om ett rymdskepp på väg mot Mars, "Aniara". Homeros korsat med "Star trek" har "Aniara" kallats och enligt litteraturvetaren Jerry Määttä, som skrivit avhandlingen "Raketsommar. Sience fiction i Sverige 1950-1968", ingår den i en rik svensk sf-tradition.
Sture Lönnerstrand, samtida med Harry Martinson, var en av de första hängivna science fiction-författare. Andra gjorde nedslag i genren med noveller.
- Det var rymdkapplöpningens era, det är inte konstigt att det satte spår i både hög och låg litteratur. 1950-talet är verkligen raketernas och rymdutforskningens era i science fiction, säger Jerry Määttä.
Det var då Sovjet sände upp världens första satellit och strax därefter den herrelösa hunden Lajka i rymdkapseln Sputnik 2. Fyra år senare, 1961, blev ryssen Gagarin den första människan i rymden. Men redan i början av 1950-talet hade Tintin landat på månen i en rödvit raket.
Efter Sputnik och månlandningen avtog intresset för själva rymdfärderna. Om 1950-talet var rymdresornas tid så handlade 60-talet - inte minst i USA - om "inner space".
- Man tröttnade på rymden och vände sig inåt i stället. Med hjälp av konstgjorda verkligheter, datorer och droger utforskade man det mänskliga psyket. På 1980-talet kom datorerna in i bilden på allvar och cyberspace blev ett begrepp. Men först när specialeffekterna kom i kapp litteraturen kunde man börja göra filmer som "Matrix".
I dag ser det annorlunda ut. Några skönlitterära författare har gett sig i kast med rymdens symbolik - men som en nostalgisk påminnelse om 1950-talets nyupptäckaranda eller en poetisk metafor snarare än dagens tekniska framsteg.
I "Tredje flykthastigheten" (2004) skriver Lotta Lotass om kosmonauten Gagarin och det mytomspunna ryska rymdprogrammet. Malte Perssons diktsamling "Apolloprojektet" kom samma år och har tagit titeln av den amerikanska satsningen för att landstiga på månen, drömmen om den första människan på månen.
Ett undantag är Mikael Niemis "Svålhålet", en svulstig novellsamling i "Liftarens guide till galaxens" tradition. Även Lars Jakobsson närmar sig rymden med besök på andra planeter i "I den röda damens slott" och "Kanalbyggarnas barn", men själva rymdresorna låter han vara.
När filmatiseringen av Jim Lovells roman "Apollo 13" hade premiär 1995 med Tom Hanks i huvudrollen lanserades den som en rymdfilm. Men det handlar inte alls om science fiction, egentligen är det en historisk film. Rymden är inte längre framtiden.
- Rymden blev inaktuell på 1970-talet. Då lade man också ner månresorna, det fanns inget intresse längre. Man hade redan varit där och det man hittat var död sten.
Betyder det att vi inte längre tror på en framtid i rymden?
- Rymden finns fortfarande i populärlitteraturen, men det är svårt att hitta den i det man kallar kvalitetslitteratur. Inom amerikansk och brittisk science fiction tror man fortfarande stenhårt på rymden. Men det är inte längre intressant att skildra en kort resa till Mars eller Venus som på 1950-talet. Ett tag på 80-talet var det helt ute att skriva om rymden i science fiction-litteraturen. Men på 90-talet kom en våg romaner om koloniseringen av Mars, säger Jerry Määttä.
I 1920-talets USA var "Space opera"-böcker populära, cowboys och indianer i rymden i litterär form ungefär. Genren fick ett enormt uppsving med 70-talsserier som "Star trek" och "Stjärnornas krig". De senaste tio åren har den vaknat till liv igen, men nu på lite större allvar. I "New space opera" försöker man skapa en skitig vardag ute i världsrymden.
Militär science fiction är också stort i dag, om stora militära konflikter ute i rymden och med politiska undertoner, berättar Jerry Määttä.
Men även om science fiction håller på att bli av med sin smutsstämpel i den anglosaxiska världen är etablerade författare som intresserar sig för rymden fortfarande sällsynta. De intresserar sig möjligen för kloning, genteknik och övervakningssamhället.
- Rymden är inte död, men det finns ingen hype heller.
Så jobbar vi med nyheter