Jag har fastnat i Spotify. En hel värld full av musik som når mig genom satelliter i rymden. Jag gör listor med soft musik till söndagar, hård musik till träningen, listor i genreordning och listor med det bästa från olika musiker och band. Jag är beroende.
Det som drar mig allt djupare in i träsket är Spotifys igenkänningsfunktion. Har jag exempelvis lyssnat på Devils & Dust av Springsteen från skivan med samma namn så dyker det upp en massa liknande musik som Spotify tror att jag är intresserad av. Här hittas en mängd läckerheter och för varje klick sjunker jag djupare och djupare.
Innan den digitala världen drog bort mattan under fötterna på oss gjorde jag samma sak i riktiga skivbutiker. Bläddrade och bläddrade. A till Ö, rock och alternativt, till förbannelse. I timmar kunde jag bläddra. Helt klart krångligare, men helt klart mysigare.
Numera har jag helt försonats med att söka efter musik på nätet. För några år sedan blev jag förtvivlad när musikaffär efter musikaffär lades ner och det blev allt svårare att hitta musik på CD och vinyl.
Jag fullkomligt älskar att komma hem efter veckans sista arbetsdag, dra igång datorn och slå på något nytt och spännande musikstycke på Spotify som får både mig själv och min dotter att dansa. Vi lagar mat och leker kurragömma med musik i bakgrunden. Vi umgås så, jag och min dotter.
När hon somnat på fredagskvällen öppnas en fin öl och hörlurarna åker på. Jag surfar mig in i musikens värld och fortsätter på egen hand. Jag har ena hörluren snett på örat så jag kan höra om hon vaknar.
Många är precis som jag helt tagna av denna värld, och jag tror också att många har försonats med att det är precis så här vi kommer konsumera musik i framtiden. Även om en del 70- och 80-talister envisas med skivmässor och specialsorterade skivaffärer i någon källarlokal på Söder i Stockholm så tror jag faktiskt dessa blir ett minne blott i framtiden när generationen efter oss tar över.
Min goda vän, Andreas Elfwingson, är en av de som totalvägrar att konsumera musik på det digitala viset. När jag försöker pracka på honom spellistor och annat från Spotify så kommer listorna tillbaka med något väsande om att ljudet suger. Han har en poäng. Streamad musik kanske inte är lika bra ljudmässigt som en finputsad vinyl, snurrandes i sitt egna finputsade stereosystem. Fördelarna är att den är så enkel att hitta. Tillgänglig i sitt eget vardagsrum, sittandes i soffan med en god öl.
Men även jag kan drömma mig tillbaka till vinyltiden. Det hände senast när fru och barn var bortresta. Regnet öste ner utanför och jag hade alldeles för mycket tid till ingenting. Då plockade jag fram mina kartonger med vinylskivor från vinden, slängde på Pink Floyds Whish You Were Here på skivtallriken, höjde volymen på icke barnvänlig nivå och sjönk ner i min fåtölj.