Erkänn att du tycker det är kul när folk ramlar omkull. Kom igen. Sluta ljuga. Du gillar det. Jag gör det. De flesta gör det. Gatukontoret med kan man tro. Så länge vi halkar omkull med stil över snövallarna på våra gator tycks det inte störa stadsarkitekten heller. Visst kan andras fumliga fall vara prislös underhållning. Men när du själv sätter foten på en isfläck utklädd till snösträng är det inte lika roande. Fötterna slår som en trumvirvel mot isen och överkroppen faller in i stående hundsim. När isfläcken visar sig vara toppen av en iskana och insikten om att jag ser ut som clownen Manne i ett försök att återskapa Tomas Gustafsons OS-åk i Calgary slår paniken till. Kroppsrörelserna övergår i en Jacksoninspirerad Moonwalk minus King of pops flyt, flärd och ...ja du förstår. Allt slutar i ett bambi-inspirerat fall utanför systemet och ett försök att få det hela att se ut som det var meningen att ligga på gatan som en utsträckt isbjörnsfäll. Frostbeströdda träd ståendes i ett gigantiskt orört snötäcke är bland det vackraste naturen kan skapa. Snö fyller även en funktion i en solsmekt slalombacke med en bar i slutet. Men inte som en frusen vattenläcka ála Överum i Västervik city. Inte som överdimensionerade gråvita påvehattar på torgen heller. På sistone har snön känts lika meningslös som att ha Cameron Diaz i sängen och själv sova på soffan. Men det stora problemet är inte snöröjningen. Det är globala uppvärmningen. Det var inte länge sedan det varnades för att det varma klimatet drog med sig vägglöss och andra småkryp. Nu känns det mer som vi när som helst ska bli översprungna av sju Siberian huskies påpiskade av sju svultna män i sälhudar som jagas av en isbjörn och en hungrig mammut. Eftersom vi människor lär kunna påverka den globala uppvärmningen så väljer jag hellre 45 grader varmt och vägglöss än en ny istid med mördarmaskiner på gatorna. Så här är mitt meddelande. Då forskarna verkar oense om det är bilarnas eller kors utsläpp som bidrar mest till världens uppvärmning eller om det är människans motionerande, så får vi ta det säkra före det osäkra. För att få upp värmen igen så föreslår jag att vi sätter både bilar och bussar på tomgång och tar ut tjurar och kor på gatorna och låter dom jaga oss i en vintervariant av tjurrusningen i Pamplona. Om inte det räcker till så får stadsarkitekten sluta fundera på om Bermudashorts är förenligt med Västerviks unika stadsmiljö eller om hon ska sätta en bannbulla på alla Bordercollies på Båtsmansgatan. Bannlys snön istället!
