Spökskrivaren får ett riktigt höjdarjobb, att skriva den brittiska före detta premiärministerns memoarer. Kruxet är att spökskrivaren ärver jobbet av ministerns högra hand, som just avlidit under mystiska omständigheter. På några veckor ska spökskrivaren svänga ihop en spännande bok av sin företrädares trista faktasamling. Han hinner knappt vässa pennan innan han har tillgång till en massa topphemligheter och befinner sig i den värsta politiska soppa man kan tänka sig. Det är ungefär så upplägget för boken ser ut och idén är verkligen bra. Men Robert Harris har inte alls någon känsla för spänning utan maler på om vilken färg det är på staken, fönsterluckorna, gardinerna, hur buskarna är klippta och hur blåsigt det är på ön Marthas's Vineyard där spökskrivaren ska sitta och jobba. De första hundra sidorna händer i princip ingenting mer än att spökskrivaren för första gången i sitt liv får se en buskek. Inte förrän efter 200 blad börjar det hända något som kan liknas vid spänning eller handling, men då är man redan urless på boken. Som tur har man bara 60 sidor kvar då.
