Visst är det bra om man kan dra nytta av varandra. Samarbetsidén som sådan är det inget fel på. Men det är ju ganska oklart hur det tänkta samarbetet mellan kulturen och handeln skulle gå till.
Det menar Elisabeth Axelsson, chef på Västerviks stadsbibliotek, och Lillemor Bokström, ordförande i Västerviks konstförening som bland annat arrangerar utställningar i Konsthallen, Bryggaren.
Förra veckan berättade vi om Västervik Framåts planer på att använda kulturen som lockbete för att få fler att handla i stadskärnan. Detta eftersom centrumhandeln befinner sig i en negativ utveckling.
Nu har VT pratat med några kulturaktörer med verksamhet i centrum för att höra hur de ser på saken.
– Kulturen har ju inget egenvärde för näringslivet och prioriteras inte av de styrande i kommunen. Och även om såväl näringsidkare som politiker med jämna mellanrum påpekar att kulturen är viktig för invånarna märks det inte i handling, säger Lillemor.
– På sätt och vis tycker jag att vi redan nu samverkar. Många tar sig ju ner på stan i dubbla ärenden. Både för att handla och för att besöka biblioteket, säger Elisabeth Axelsson som inte riktigt förstår hur det rent praktiskt är tänkt att fungera framöver.
– I dag samarbetar vi redan lite grand med bokhandeln, vilket känns naturligt för oss.
Det är viktigt att veta hur en utökad samverkan mellan centrumhandeln och kulturen ska utformas, tycker både Elisabeth och Lillemor.
– Om Västervik Framåt ska anställa ytterligare en person till att marknadsföra Västervik, en som i viss mån också ska planera kultur- och nöjesevenemang, undrar man förstås vem den personen blir och vilken kompetens personen i fråga har, säger Lillemor.
– I nuläget känns det ärligt talat som att det är Bostadsbolaget som dikterar villkoren för kulturverksamheten i Västerviks stad. Det innebär, enligt mig, att de har en roll som de inte borde ha, säger Elisabeth.
– Jag har personligen lite svårt att förstå varför det behövs ytterligare en samordnare. På Västervik Framåt finns ju Annika Boman. Tobias Ahlstedt är handelsledare för Västerviks handel och inom kommunen är Ann-Sofie Pettersson anställds som kultursamordnare. Sedan har vi dessutom en kultursamordnare som är inriktad på barn och unga, nämligen Lise-Lott Moschiri. Varför kan inte dessa fyra samverka för att marknadsföra Västervik? Behövs det verkligen en person till? Skulle man inte kunna använda pengarna på ett bättre sätt? Som att lägga dem på verksamheterna, undrar Lillemor Bokström.
Har ni själva några konkreta förslag på hur man skulle kunna synliggöra stadskärnan på ett bättre sätt, så att folk tar sig ner på stan och inte nöjer sig med att stanna vid handelsområdet intill Ljungheden?
– Dels vore det bra med en anslagstavla vid infartens handelsområde där det står vad som händer i centrum. Vad som händer på biblioteket och vad som försiggår i konsthallen och så vidare. En sådan elektrisk anslagstavla borde man även kunna ha ute på E22, i likhet med "fyren" vid Mommehål, säger Lillemor.
– Dels vore det bra att samordna öppettiderna i centrum, så att det när det till exempel är "tjejkväll" och kvällsöppet i butikerna även kan vara det i konsthallen och på biblioteket.
Ett hinder för extra öppettider och utökade aktiviteter som kan locka fler besökare till stadskärnan är förstås bristande resurser. Biblioteket precis som konstföreningen har endast 10 000 kronor i programstöd per år.
För konstföreningens del täcker det hyreskostnaden för en utställning per år. Och för bibliotekets del ett författarbesök per år.
– Ett rikt kulturliv gör att människor mår bättre, fysiskt och psykiskt. Det finns forskning som visar det och i vissa landsting skriver man till och med ut kultur på recept. Jag tror att det är dumt att snåla på kulturen. Man kan nog till och med, i det långa loppet, spara pengar genom att tillgängliggöra kultur i olika former för invånarna i en kommun, säger Lillemor Bokström.