Sjätte filmen i Jordbroserien fängslande

Rainer Hartleb är tillbaka med den sjätte filmen i Jordbrosviten. Det har gått 34 år sedan han först klev in i Stockholmsförortens klassrum och mötte barnen i Lundaskolans klass 1D: Uffe, Anneli, Ulrik, Slobodan och alla de andra, barnen vars levnadsbanor sedan blivit riksbekanta.
Projektet var egentligen tänkt att ta slut redan när de gick ut grundskolan, men nyfikenheten fick Rainer Hartleb att fortsätta följa människorna genom vuxen ålder. Dokumentationen är unik och har gett Hartleb mängder av sätt att välja hur han vill framställa dessa människors historier. Under alla dessa år har han kommit dem nära, det märks på deras sätt att tilltala honom och hur de utan öppnar sig för honom även när det handlar om djupt personliga frågor.

"Alla mår bra" är Jordbrobarnens berättelser rakt uppochner. Nyinspelade intervjuer varvas med klipp från barndomen och ungdomstiden. Trots den enkla rakt på-dramaturgin tappar man inte intresset under de två och en halv timmarna. Porträtten är så varma och känslosamma att det aldrig någonsin blir långtråkigt. Att få en sådan här film att koppla greppet om tittaren under så lång tid är en bedrift, för det är trots allt den gråa vardagen som skildras. Det handlar om familjen, barnen, förväntningarna på framtiden och tillbakablickar på uppväxten.
I ett större perspektiv är "Alla mår bra" en gedigen skildring av andra generationens invandrare och deras barn. Alla har haft, och många har, problem att brottas med. Men i det stora hela ger filmen en positiv bild av miljonprogramförorten Jordbro och de människor som växt upp där. Att en djupgående dokumentär som denna ger en helt annan bild än mediernas schablonbilder av förorten är inte oväntat. Men hoppfullt.