Lennart Ökvist är Stockholmsbo sedan flera år. Men han växte upp i Västervik, och arbetade faktiskt en kort period, som 18-19-åring, vid mentalsjukhuset på Gertrudsvik.
Enligt de rutiner och bestämmelser som då rådde fick de anställda inte visa intresse för eller bli familjära med patienterna. Inte heller fick man inleda några djupare samtal med dem. Men den regeln bröt Lennart.
– Det resulterade i att jag fick sparken efter några månader, berättar han.
Det var faktiskt i syfte att göra research till den spänningsroman han nu skrivit som Lennart för några år sedan reste till Gertrudsvik för att besöka resterna av den gamla vårdinrättningen som legat där.
Han var på jakt efter en lämplig miljö till boken som skulle skrivas.
Men Lennart blev så tagen av de journalbilder och de lämningar han fick se från sjukhusets arkiv att han bestämde sig för att lägga romanarbetet åt sidan ett tag för att i stället ge ut en faktabok om denna ljusskygga epok i Sveriges historia (1910-1960).
– Bilderna fascinerade mig oerhört och jag började samla in fakta på ett mer systematiskt sätt, berättar han.
När han tog kontakt med före detta anställda vid Norra sjukhuset i Gertrudsvik, och motsvarande institutioner, möttes han inte sällan av ett tydligt motstånd.
– Inte alla men förvånansvärt många drog öronen åt sig i ett slags nedärvt dåligt samvete.
– I och med det vaknade min nyfikenhet på allvar, förklarar han.
Men nu har alltså en helt annan berättelse tagit form. I oktober ger han ut ”Det svåra fallet K”. Boken släpps på det egna förlaget Parabellum Nord som Lennart Ökvist driver tillsammans med sin hustru Solveig Hiestand.
Det var denna bok han hade tänkt skriva när ”En sinnessjuk värld” så att säga kom emellan.
Ramberättelsen är en fiktiv skildring. Men huvudintrigen är hämtad ur ett gammalt debattinlägg i Västerviks-Tidningen från 60-talet. Det grundade sig i en konflikt mellan en lärare och en elev och elevens inflytelserike far.
En av berättelsens karaktärer har också stora likheter med Lennart själv.
Boken utspelar sig i 70-talets Västervik och även delvis i Ankarsrum.
K är eleven, och det är han som utgör centrum för konflikten. I 25-årsåldern försvinner han spårlöst och i mångt och mycket vill berättelsen reda ut vad som kan ha hänt honom egentligen.
Handlingen pendlar mellan nutid och dåtid och är med andra ord inte linjär.
– Man får inte en förklaring från A till Ö. Jag vill heller inte tala om vad läsaren ska tycka eller tänka. Men man kanske skulle kunna säga att berättelsens sensmoral är att man i vissa fall har rätt att ta lagen i egna händer.
Enligt Lennart Ökvist börjar de flesta författare med en grundhistoria som sedan kompletteras med lämpliga miljöer.
– Men jag gör tvärt om.
– Jag utgår alltid från en känsla. Jag blir inspirerad av känslor, stämningar och platser och vill gärna skildra skeenden och miljöer, säger han.
– De gamla omgivningarna vid Gertrudsvik och småstaden har inspirerat mig mycket under arbetet med ”Det svåra fallet K”.
Är benämningen K möjligen någon slags anspelning på huvudpersonen i Frans Kafkas ”Processen”?
– Nej, inte alls. Det sambandet är faktiskt en ren slump.
Just nu pågår en sista korrekturläsning av boken och den 15 oktober ska den enligt planerna finnas i handeln.