- Nu trycker vi ytterligare 1 000 exemplar, berättar akademiledamoten och författaren Elisabeth Hjortvid, Västervik.
Hon har just avslutat en intervju om boken med Radio Kronoberg när vi talas vid över telefonen.
Nyligen gästade hon också Kronobergs bokmässa i Växjö för att prata kring ämnet småländska dialekter.
- På 60-talet skulle lokala språkvarianter slipas bort men nu har bygdemål blivit intressant igen, sägar Hjortvid och passar på att bjuda på lite historisk kuriosa:
- När Småländska akademin bildades 1993 och Astrid Lindgren hedrande erbjöds stol nummer 1 sade hon: "Det typiskt småländska är så pass roligt och värdefullt att det nog behövs någon som håller det om ryggen". Och så slog hon sig beredvilligt ner på stolen.
- Det gäller nog även för dialekterna. Astrid Lingren skulle säkert ha blivit glad över att den här boken blivit skriven.
Det finns naturligtvis många både roliga och finurliga småländska uttryck. Men ett av Elisabeth Hjortvids personliga favoriter är: det wer sa (det reder sig).
- När man behandlat den ena bedrövelsen efter den andra under ett samtal är detta ett vanligt sätt att avrunda på, och det är ju bra mycket trevligare än det sydsmåländska "det gaur inte"...