Så är då årets melodifestival avklarad. Jaså du tittade på den i alla fall? Det skulle du inte göra, sa du. Ja ibland är trycket för hårt. Men jag såg dock inte den tredje deltävlingen. La voix? Är det sant eller hörde jag fel, La voix? Sen när blev svenska folkets absoluta favoritmusik opera? Först blev jag helt förvirrad sen började jag gapskratta. Svenska folket har humor, så måste det vara. Vi röstar på det som är knäppast och som inget annat land skulle få för sig att skicka till Ryssland, La voix. Så måste det vara. Någon annan rimlig förklaring kan jag inte se. För det var knappast den bästa låten, det var såklart Caroline af Ugglas låt "Snälla, snälla". En riktigt skön avskalad retrosoullåt. Det var så fantastiskt befriande att höra och se. Till skillnad från resten av bidragen där man fläskade på med dansare, fett ljus och annat krimskrams som bara tar fokus från låtarna. Men jag måste nog säga att de verkligen måste ta sig en funderare på formatet. Fyra delfinaler med halvkassa låtar, det håller inte längre. Sen undrar man om det verkligen är vi i Sverige som är så kassa på att skriva låtar eller om det är juryn som är så usel på att höra vad som verkligen är bra eller dåligt. Det var ju för fanken inte ens elva bra låtar i årets melodifestival. Min lösning på problemet är enkel. Snälla, snälla, sparka Christer Björkman och sätt in en ny fräsch människa. Då kommer det att hända saker med melodifestivalen!Man känner sig dock väldigt stolt som svensk över att konstatera att vi har en av världens bästa singer/songwriterartister (även om han knappast skulle kalla sig det själv), nämligen Joakim Thåström. Han har alldeles nyligen släppt "Kärlek är för dom". Den är milslångt bättre än förra plattan "Skebokvarnsv. 209". Vilket egentligen är lite konstigt, för den spinner på i samma anda fast allt känns så mycket bättre på nya skivan. Svårt att sätta fingret på varför, det är bara en känsla som jag har efter ett antal lyssningar. Det är nog så att i och med första låten "Kort biografi med litet testamente" öppnar han upp det Thåströmska biografiarkivet rejält. Han har "suttit häktad i Skara", "blivit kär i Alingsås", "svikit en vän i Mexico City" och så vidare. Sen vägrar han släppa taget om mig. Jag är fast i tramporgeln, nerven i rösten, mörkret och jag bugar och tackar för att han låter mig följa med på resan. Tack Thåström, tack. Du är fullständigt underbar.
