Snygga detaljer men inget djup

I samma stund som jag såg annonsen till ?Life aquatic? förstod jag exakt hur den skulle vara. Citaten som filmbolaget valt ut var fantastiska: ?Bill Murray i en kalasroll?, ?Scener att minnas...?, ?Roligt märklig? ? och så pärlan, från Ingmar, en tidning för stockholmska svartklädda 19-åringar som klipper celluloid över sina frukostflingor: ?Detaljerna... är fullständigt magiska?.
Om ett träd faller i skogen och ingen hör det, har det då fallit? Om en massa kritiker verkligen vill låta som att de älskar en film men inte kan det, är filmen då bra?
Svar: Förmodligen och nej.
Wes Anderson har gjort en enda verkligt lyckad film. I ?The Royal Tenenbaums? från 2001 lyckades han kombinera sin iskalla tablåestetik med en bärkraftig historia och en läskpappertorr humor som höll genom hela filmen.

I ?Life aquatic? finns bara estetiken, ytan. Miljöerna är sprängfyllda av technicolorkänsla och varenda exteriör skulle platsa i ett häfte med 1960-talets coolaste vykort. Därunder är det tomt som i Bermudatriangeln men utan dess djup, och precis som i triangeln går också filmens idé upp i rök och efterlämnar ? ingenting.

?Life aquatic? bottnar i Wes Andersons kärlek till den gamle dykarhjälten Jacques Cousteau och det marina 60-tal som Cousteau gjorde till sitt. Filmen svämmar över av snygga detaljer: Daterad högteknologi som gamla telefoner, helikopterhjälmar och kameror, röda mössor mot stålgrå bakgrund, vita axelremsväskor med texten ?Air Kentucky? och annat som signalerar akademisk humor.

Tyvärr är det sistnämnda ofta synonymt med studentspex. Lägg till en brasiliansk karaktär med namnet Pelé dos Santos vars enda syfte är att sjunga Bowielåtar på portugisiska så är det bara teknologoverallen och punschflaskan som saknas.

Teman som löper genom Andersons produktion är patriarkala män och faderskap. De spelar en stor roll även i ?Life aquatic? men avhandlas pliktskyldigt och slarvigt ? som om Anderson i ett sent stadium av skrivandet kommit på att filmen var för innehållsmässigt tunn till och med för honom.
Men Ingmar kommer att fortsätta att hylla den übersmarta Wes Anderson tills sjökorna kommer hem, och Anderson kommer att fortsätta göra filmer för folk som skrattar länge och väl åt skomärket Adidas Zissou, för folk som läser Ingmar.