Då öppnade Cécile Dambach och Frank Hinzmann Dambach, från Schweiz, ett kombinerat café och galleri i den charmfulla och spatiösa byggnaden.
2009 drog de i gång verksamheten, vilket betyder att de i år håller öppet för fjärde säsongen i rad.
Inledningsvis var öppettiderna inte så omfattande men har sedan successivt utökats.
- Vi har fått prova oss fram. I år startade vi säsongen redan i påskas och har under sommaren haft öppet sju dagar i veckan, förklarar Cécile.
Det har med andra ord varit en intensiv vår och sommar för familjen Hinzmann Dambach.
Nu är det sent i augusti - och regnet hänger i luften - när vi bestämmer oss för att göra ett besök.
På håll ser skolan ganska liten ut där den ligger strax nedanför Lofta kyrka, vilken ståtar på en höjd ovanför de gulnande fälten.
På nära håll ger däremot den röda skolbyggnaden, som är nästan precis 100 år gammal, ett betydligt mer resligt intryck.
Faktum är att Cécile köpte huset för 15 år sedan och inledningsvis använde det som sommarbostad.
Till vardags var hon verksam som dansare, danspedagog och grundskolelärare i den schweiziska staden Basel, vid floden Rehn, där hon så småningom också träffade sin tyske man Frank.
- Efter ett tag upplevde vi Basel som trångt och ganska stökigt. Vi bodde för övrigt i ett område där det öppet förekom knarkhandel och prostitution. När vi fick barn ville vi bort från det, förklarar Frank som själv försörjt sig som scenljussättare inom teatern bland annat.
För nio år sedan lämnade de så Basel och slog ner bopålarna i Lofta.
- Då visste vi inte hur varaktigt det skulle bli. Men vi ville prova ett lantligt och enklare liv, förklarar de.
- Och vi saknar inte storstaden direkt. Visserligen kan man ibland sakna det större kulturutbudet som storstaden erbjuder, men man prioriterar annorlunda när man får barn, säger Cécile.
Frank får å sin sida leva stadsliv emellanåt ändå. Han frilansar nämligen som ljussättare och gör inhopp på diverse teatrar och scener runt om i Europa under vinterhalvåret.
Att bo på landsbygden har i alla händelser många fördelar, tycker Cécile och Frank.
- Men visst är det jobbigt ibland. På vintern kan det kännas tufft och lite ödsligt.
- På landet får man å andra sidan tid att odla sina intressen. Jag har till exempel återupptagit en gammal hobby, nämligen att spela bas. Det har jag inte gjort på 25 år, berättar Frank med ett leende.
- Vi har lärt oss mycket nytt också. Som boende på landsbygden har man ju helt andra problem att lösa än då man bor i hyreshus i stan. Vi har fått ställa oss frågor som: Hur ska vi värma upp huset? Hur renoverar vi på bästa sätt? Hur underhåller man ett gammalt hus?
Redan från start bestämde sig Frank och Cécile för att caféverksamheten skulle kombineras med kulturella evenemang. Än så länge har de kulturella inslagen dock begränsat sig till konstutställningar men i höst blir det premiär för "Ton, takt, talk (samtal, reds anm)" - ett samarbete med Lofta kyrka.
- Först blir det samling i caféet och då berättas om styckena som ska spelas och sedan följer konsert i kyrkan. Men än är inte programmet helt spikat.
Vad känner ni nu när ni haft verksamheten i gång i fyra år. Blev det som ni tänkt er?
- Det har faktiskt blivit bättre än vi vågade hoppas på när vi startade. Då, 2009, beslutade vi oss för att ge detta fem säsonger för att sedan ta ställning till framtiden. Det betyder att vi efter nästa sommar ska ta bestämma oss för om vi fortsätter eller ger oss i kast med någonting annat.
Just nu längtar Cécile och Frank efter lite semester.
- Vi har haft öppet 54 dagar i streck utan en enda dag ledigt. Det har varit jätteroligt men det börjar kännas nu, säger de.
Från och med den här veckan är det fredag till söndag som gäller för den som vill åka till Lofta för att uppleva konst eller ta en kopp kaffe.