Sömnproblem och vredesutbrott

En djup harkling ekar i eftermiddagstomma restaurang Pauli utanför det lilla spegelklädda gemak på Dramaten där fotografen och jag suttit och väntat ett bra tag. Margaretha Krook blickar ner från en tavla, solen från terrassen kastar skuggor över det barocka möblemanget och allt är så ... Dramaten.
Ja, schablonbilden i alla fall. Den som är lite svår att värja sig emot i denna högborg av draperad sammet och dramatik. Av höga anspråk och långa konstpauser.
När harklingen så förkroppsligas av en solglasögonförsedd Örjan Ramberg i jeans och lila tröja liknar borgens trotjänare mest en popartist - vilket han också varit en gång. Solglasögonen åker av, men Örjan Ramberg slår sig lite nonchalant ner i en soffa en bit bort och ignorerar det för intervjun uppställda bordet.
Så småningom finner han ändå vägen till bordet och, med viss minnesmöda, till barndomen i Högsbo utanför Göteborg där han växte upp på 50-talet.
- Då var det bara sport som gällde, fotboll och i viss mån ishockey, berättar han.
Inga skådespelardrömmar?
- Jag har sagt i intervjuer att jag visste redan vid fyra års ålder vad jag skulle bli men det är inte sant. Jag kunde inte veta hur de drömmarna skulle se ut, det enda jag mött var cowboyfilmer från Hollywood, var skulle jag ta vägen i det?

Det var i tonåren, när han av en slump blev scenarbetare på Göteborgs stadsteater, som vägen till scenskolan i Malmö påbörjades. Via diverse ströjobb som mopedbud, dekoratör och hamnarbetare.
- Så när jag var i 15-årsåldern kom Beatles och Rolling Stones och de var förstås en stor influens. Jag sjöng i olika popband men kände ändå att det var teatern som lockade mest.
För några år sedan hyllades han för sin musikalroll i "Cabaret". När vi träffas har den brittiska salongsfarsen "Min fru går igen" precis haft premiär och denna gång var recensionerna minst sagt ljumma.
- Jag förstod med en gång att den skulle skrivas ner, att det skulle bli "ska man verkligen spela det här på Dramaten?" Det är en konventionell syn som jag inte håller med om.
- Förvisso är engelsmän "witty" och det är inte vi. Svenskar har lättare för att spela fransk dramatik, det ligger närmare för oss att härma fransk esprit.

Örjan Ramberg läser inte recensioner, trots att han med tiden blivit bättre på att sopa kritik under mattan.
- Fast man känner av dem ändå. När den hektiska repetitionstiden tar slut är det som att smekmånaden är över, och är det då dåliga recensioner att brottas med också som syns i ansiktet på alla... särskilt de yngre kan lida oerhört.
Inför förra årets dokumentärserie "Dramaten - drömmarnas hus" uttryckte filmaren Åsa Hamlin sin glädje över Örjan Rambergs insats: "Han sa saker högt som man inte hört förr och fick lite utbrott".
Är du den som tar konflikter och ryter till?
- Så är det. Men i det här yrket är det meningen att våra känslor hela tiden ska komma i dallring. Aggressivitet är inte enbart negativt, det är mycket som föds i aggressionen men sedan gäller det förstås att styra det.
- Har man kort stubin lyssnar folk mera och processen går på något sätt fortare än för dem som är mer saktmodiga, man får komma till skott med det man vill ha sagt med sin vrede, säger han men tillägger att det också är ett karaktärsdrag som är jobbigt.

Det är på Dramaten Örjan Ramberg trivs bäst, utan tvekan. Här finns den bästa ensemblen och de bästa regissörerna. Ändå filmar han med jämna mellanrum. Han var bland annat med i "Sprängaren" och kommer nyligen från inspelningen av "Möbelhandlarens dotter", en kommande dramaserie för SVT.
- Jag tackar oftast nej till att filma, av flera orsaker. De flesta manus är skit som vi skådespelare tackar ja till för pengarna, dessutom bör man jobba med filmteknik ofta för att det ska bli bra. Men framförallt: Det är så förbannat tidiga mornar!
Sömnlösheten. Den är Örjan Rambergs största problem, har alltid varit.
Finns det ingenting positivt med att vara upp på nätterna?
- Jo, absolut. De här rollfigurerna som är mitt liv, det löser sig med dem på nätterna, det är då det kommer till mig. Och nuförtiden behöver jag mindre sömn.
Tiden börjar rinna ut, sminkningen väntar.
Har Dramaten förändrats mycket under alla dina år här?
- När jag började jobba skulle alla vara vpk:are och Dramaten hade ett rött skimmer över sig. Den tiden är borta. Nu sitter alla med sina telefoner och egna företag och sköter sitt.
Saknar du det som var innan?
- Det var klädsammare.

Sömnproblem och vredesutbrott

Om en och en halv timme ska Örjan Ramberg stå på scen i Noël Coward-komedin "Min fru går igen". En av de drygt 60 roller han gjort på Dramaten. Men innan ridån går upp hinner han ge sin syn på skådespeleri, sömnlöshet och vredesutbrott.