Jag körde bil mitt i natten mellan Stockholm och Västervik häromdagen. Ögonen kändes mer än lovligt grusiga, och jag var tvungen att stanna i Ringarum och blunda i en kvart för att inte riskera att somna vid ratten.
Knepet för att överleva de resterande åtta milen var Spotify och galet ösiga låtar av bland andra Lorentz och Dream Techno. Omöjligt att somna till de sjuka beatsen i ”Kick it hard” av Ftampa.
Jag är definitivt ingen musiknörd, och har ingen som helst koll på genrer – men är ändå omåttligt beroende av musik i vardagen.
För mig är inte musik vetenskap, utan njutning, inspiration och ett soundtrack som får illustrera en sinnesstämning.
Eller hjälpa mig att uppnå en viss sinnesstämning. Typ energi. Glädje. Ilska. Lugn.
Att cykla till jobbet genom ett morgontrött Västervik och lyssna på Spice Girls ”Wannabe” eller Lalehs ”Vårens första dag” får mig att trampa osunt energiskt uppför kullerstensbackarna, och med dansande steg trampa in på redaktionen.
Med Julie Londons ”Fly Me to the Moon” i lurarna tror jag mig vara huvudperson i en romantisk film från 1960-talet. Särskilt när jag ilar fram på cykel genom de äldre delarna av Västervik, bland sneda trähus och blomstrande innergårdar.
En smått ljuvlig känsla.
Låten ”Flytta på dig” på högsta volym är bra för att arbeta upp sin ilska när någon betett sig idiotiskt. Lily Allen har också några pärlor i den kategorin.
För den som i stället vill lugna ner sig och vila huvudet är mitt absolut bästa tips en skiva som heter ”Selah” av David Åhlén. Sömnen pockar på direkt.
Att gå omkring med lurar i öronen på stan kanske någon tycker är världsfrånvänt och oförskämt. Lyssna på fågelkvittret i stället, liksom, var lite mer närvarande.
Och visst. Kanske vi svenskar generellt sett är lite väl rädda för tystnaden.
Men jag lovar, sedan jag köpte ett par hörlurar och kunde njuta av mina favoritlåtar även när jag stressar till jobbet, springer eller är uttråkad i kön på matbutiken har en del av mitt vardagsliv fått en ny lyster.
Jag får ett soundtrack till filmen som är mitt liv – och låtarna kan jag välja helt själv.
Lyx!