Stadsvapnets bro(å)kiga historia

För en tid sedan hade vi en historik över tidningen Västerviks-Posten. Den tidningen hade bland annat i sin stiliga "reklamskylt" ett av Västerviks tidigare stadsvapen, ett tremastat skepp med delvis satta segel.
Nu har vi fått flera frågor om varför stadsvapnet har ändrats genom åren. De ändringar som skett har varit under stor vånda och senast var det under åren 1925 till 1931 då frågan behandlades inte mindre än 13 gånger i stadsfullmäktige och med uppslitande omröstningar.

Före 1587 fanns det olika former av ett sigill där ett W var huvudmotivet. Sigillet med ett W kunde förväxlas med andra städers sigill så 1587 kom det enmastade handelsfartyget liknande en hansekogg med omskriften "S. Civitatis Westervick Anno 87".
1672 dök ett nytt sigill upp och det innehöll ett skepp med tre master och med satta segel. Ytterligare sigill dök upp under framför allt 1700-talet. Men det hade funnits varianter redan tidigare.
I början av 1900-talet kändes uppsjön på vapenvarianter så besvärande, att stadsfullmäktige 1925 vände sig till riksheraldikerämbetet för att få vapnets rätta utseende fastslaget.

Efter en undersökning visade det sig att ännu ett sigill hade anskaffats redan 1689 med ett "moderniserat" fartyg som i sin tur på slutet av 1700-talet ersattes med ytterligare ett "i tidens smak".
Nu användes inte mindre än tre officiella typer, alla med ett tremastat skepp. Efter en motion i stadsfullmäktige av Josef Victorin tog det verkligen fart. Nu skulle det än gång för alla slås fast hur Västerviks stadsvapen skulle se ut.
En tillsatt kommitté uppvaktade riksheraldikern för att förmå honom att frångå sitt förslag till ett vapen med en enmastad snäcka. Det bjöd nämligen kommitterade emot att att förkasta det då hävdvunna vapnet med ett tremastat skepp, och riksheraldikerns förslag betecknades som en fantasiprodukt, även om det byggde på sigillet från 1587.

Stadsfullmäktige gick till var och med röstsiffrorna 16 mot 13 förordades ett tremastat skepp trots att såväl magistraten, länsstyrelsen som riksheraldikern hade gett förord åt ett enmastat.
När så Kungl. Maj:t 1930 vägrade fastställelse av det tremastade vapnet kröp stadsfullmäktige till korset och begärde en fastställelse av den enmastade varianten. Dock efter en ny omröstning. Minoriteten ansåg att man högaktningsfullt skulle strunta i Kungl. Maj:ts fastställelse och fortsätta använda det "gamla kära tremastade vapnet som förut".
I maj 1931 kom beslutet från högsta ort om att det enmastade fartyget var godkänt. Det var välkommet då ett stundande 500-årsjubileum, 1933, stundade.

Vid kommunsammanslagningen 1971 fastställde Kungl Maj:t samma vapen, Koggen, att gälla för hela den nybildade Västerviks kommun.
I dag finns inga fastlagda regler för hur ett stadsvapen får användas utan det får ske efter förnuft. Västerviks-Tidningen har exempelvis sedan flera år Koggen i sitt tidningshuvud.
Västerviks Speedway använder stadsvapnet på tävlingsvästarna och där är faktiskt Koggen i guldfärg mot blå botten.

Stadsvapnets bro(å)kiga historia

Västerviks stadsvapen är i dag den enmastade koggen "en blå sköld med ett enmastat skepp av guld". Så var det även 1587 under Johan III:s tid då stadens första egentliga vapen kom till med okänd upphovsman. Men genom århundradena har stadsvapnets utseende varierat betydligt.