Starkt artisteri på Gränsö slott

De svenska men helt internationella pianobröderna Patrik och Peter Jablonski bjöd på klangfull fredagskonsert på Gränsö slott.Foto   Ellen Kindstrand

De svenska men helt internationella pianobröderna Patrik och Peter Jablonski bjöd på klangfull fredagskonsert på Gränsö slott.Foto Ellen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Kultur och Nöje2009-10-10 00:08
Varje gång det händer är det lika roligt, lika uppfriskande.Alltså att artister med New York, London, Paris, Berlin som normala scener kommer till Västervik och bjuder på sig. Att vår stad är tillräckligt givande för artister med världsnamn gör att vi kan räta på ryggen. Västervik är en kulturstad. Låt oss hoppas att det fortsätter så!Förra fredagen hände det i Tingshuset. I går kväll på Gränsö slott, och då handlar det om bröderna Jablonski, Peter och Patrik. Redan före skolåldern blev de kända, som underbarn.Nu är de vuxna och har varit det ett bra tag. Pianomusik har varit deras huvudrätt alla år. Och någon mättnad märks inte - fräscha grepp är deras varumärke. Föreningen Musik på Gränsö slott har ju skapat en egen konsertstil med givande pratmingel i pausen. Den här fredagskvällen, i samarbete med själva slottet, blev annorlunda, en ren musikalisk kavalkad.Mesta tiden på året turnerar Peter och Patrik Jablonski var för sig. Men någon, kanske två gånger om året handlar det om samspel. Och så var huvuddelen av deras Västervikskonsert upplagd. Upptakten var Mozarts Sonat nr 19, den han komponerade innan han fyllt 10! Det speciella med den Sonaten är att, såvitt man vet, det är den allra första som skrivits för två pianister på samma instrument. Misstankar att någon annan än Amadeus själv är upphovsmannen, de har luftats lite då och då. Men visst låter det äkta Mozart. Den sista satsen, med sina presto-inslag blev även en god demonstration av brödernas tekniska höjd.Maurice Ravels "Gåsmors sagor" gav ett annat, ett extra besked. Bröderna Jablonski kan verkligen varann. Det är inga enkla turer som Ravel smitt samman.Efter Ravel kom ett överraskande inslag, György Ligetis "Fem småstycken för fyra händer", från 50-talet. Det är mer uppkäftig musik och därför stimulerande på annorlunda sätt än den mer klassiska.För att hinna få in den här lilla rapporten i lördagstidningen gick jag därifrån när andra akten startade. Men att Patrik spelade Gershwin, Peter Chopin och att de två avrundade konserten tillsammans, det vet jag. Dock inte med vad. Men möter man någon ur publiken - och den var rekordstor - under lördagspromenaden tror jag på belåtna kommentarer.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!