Stinas klänningar visas på utställning

I långa rader hänger klänningar och andra klädesplagg på vinden, ovanför bostaden, på Wimmerströmska gården. De har alla tillhört Stina Wimmerström (1907-1991), borgarflickan som bodde hela sitt liv i denna våning som numera är ett museum.Stina var dotter till Ruth och Elis Wimmerström som drev och ägde det ansedda Wimmerströmska konditoriet i Västervik. Stina växte upp i lägenheten och bodde kvar även efter föräldrarnas död. Det gamla 1700-talshuset på Brunnsgatan lät hon senare donera till Kalmar läns museum.- Stina hade ett enormt intresse för kläder, säger Rosemarie Möller som tillsammans med Barbro Friberg håller guidade visningar av lägenheten tre gånger i veckan under sommarmånaderna.I våras gjorde en antikvarie från länsmuseet ett besök på Wimmerströmska gården och noterade då att man behövde byta ut plastpåsarna som kläderna förvarats i mot tygpåsar för att ge dem ett bättre skydd.Rosemarie Möller och Barbro Friberg fick därför nyligen anledning att ta sig en extra närgången titt på Stinas klänningar, och fascinerades av alla läckra kreationer. Så föddes tanken på att den här sommaren arrangera en mindre temautställning i bostaden med några utvalda klänningar. Bland annat hänger Stinas förlovningsklänning från 1947 framme, bredvid ett porträttfotografi som togs av henne denna speciella dag. Klänningen är ljust gul, lite 20-talsinspirerad och fantastiskt tjusig i all sin enkelhet. Nästan alla plagg hon ägde lät hon sy upp hos en sömmerska som hade sin ateljé på Gösta Bernhards gata, bara ett stenkast bort.- Hon var ju konstnärligt lagd så möjligen sydde hon också själv ibland. Men hon broderade framförallt. Något man kan se spår av överallt i lägenheter, säger Barbro Friberg.I rummet bredvid hänger en rosa visitklänning med tillhörande hatt. I stort sett alla klänningar är välbevarade.- Hon kunde ju byta ofta och hon skaffade sig också ständigt nya kläder, säger Barbro. Det är inte utan att man blir nyfiken på kvinnan Stina Wimmerström, som av allt att döma trivdes i sin lägenhet men däremot inte i staden Västervik som hon förmodligen upplevde som liten och trång. - Det framgår i brev, och av ett fotoalbum där hon beskriver sig själv, att hon ofta längtade bort. Hon kände sig uttittad när hon gick på stan och därför tillbringade hon mycket av sin tid hemma.- Allt som oftast reste hon till Stockholm för att gå på teater och konserter. Ernst Rolf, Fridolf Rudin och Karl Gerhard var några av hennes favoriter, berättar Rosemarie Möller.Man undrar förstås vad som trots allt höll henne kvar i uppväxtstaden. Vid 40 års ålder mötte hon sin blivande man, kontoristen Bert Knutström. Romansen började som en fönsterflirt. Han var 18 år yngre än Stina - något som många i omgivningen förfasade sig över. Även om Bert lämnade henne en period för att bo och arbeta i Skåne varade trots allt äktenskapet livet ut.- Tillsammans med Bert levde hon upp och började gå ut och roa sig mer än hon gjort innan.Stina skaffade sig aldrig något yrke utan levde på arvet efter sina föräldrar.

Stinas klänningar visas på utställning

Stina Wimmerström var en kvinna som gillade att omge sig med vackra saker, inte minst kläder. I dag skulle man nog kalla henne "fashionista". Nu visas flera av hennes klänningar upp på Wimmerströmska gården.