Jag arbetar med ...
- Jag är strålskyddstekniker på Elajo i Oskarshamn. Elajo sysslar ju både med el och mekanik. Men jag jobbar enbart med kärnkraftssäkerhet.
- Jag har jobbat i Oskarshamn i 15 år nu. Innan dess var jag entreprenör och jobbade med strålskydd åt samtliga kärnkraftverk i Sverige.
Jag är nyfiken på ... andra länder. Jag gillar att resa. Jag reser både i jobbet och med familjen. Jag är en sådan person som läser på ordentligt innan det är dags att ge sig av. En resa är ju tidsbegränsad och jag vill få ut maximalt av upplevelsen. Det brukar vara jag som blir reseledare. Det faller sig naturligt. Men det är kul. Jag tar självmant på mig det.
Jag önskar att ... förutom det självklara, att alla i min närhet får må bra, önskar jag att få se bergsstaden Matchu Pitchu i Peru (en välbevarad stad, från inkariket, som upptogs på Unescos världsarvslista 1983, reds anm).
- Trots min höjdskräck vill jag resa dit. Det allra roligaste vore om vi kunde åka hela familjen. Men barnen är lite för unga än.
Jag skulle vilja ... att min önskan slår in.
Jag kan ... mitt jobb.
- Dessutom har jag varit idrottsledare sedan ungdomen. Jag kan entusiasmera laget och individen och jag tror att jag kan få folk att vara lite glada. Jag kan säga ifrån också när det behövs.
- Jag spelade själv hockey tills jag var 26 år. Sedan blev jag ledare för A-laget här i Västervik. Därefter jobbade jag med VIK (Västerviks ishockeyklubb) som så kallad ungdomsinstruktör. Det var efter att jag utbildat mig till fritidsledare på folkhögskolan i Vimmerby.
- Jag gjorde uppehåll med idrottsledarjobben under några år men när mina barn blev större och började spela hockey och fotboll bestämde jag mig för att börja igen. Nu tränar jag ungdomslagen.
- Det är lika roligt att träna de yngre barnen som de äldre. Man jobbar på ett lite annat sätt bara. Med de mindre barnen fokuserar man ännu mer på de personliga framstegen. Vinnartänket finns oftast där även hos de små men den individuella utvecklingen måste stå i centrum.
- Jag brukar säga att om man gör det man ska på träningarna så utvecklas man och det leder i förlängningen till att laget kan vinna sina matcher. Disciplin är viktigt samtidigt som man självklart ska ha roligt.
Om att bo i Västerviks kommun:
- Jag gillar verkligen Västervik. Jag är uppväxt här och har aldrig varit i närheten av att flytta härifrån. Jag blir glad över alla initiativ som kan vara av godo för staden, det vill säga som ger utveckling. Det är spännande med Björn Ulvaeus planer för Slottsholmen exempelvis. Jag blir irriterad när folk vill hindra utveckling.
- Västervik är en vacker stad. En fördel med livet här är att man kan cykla överallt. För övrigt har jag mina vänner i Västervik med omnejd. De som flyttade härifrån efter gymnasiet kommer ju tillbaka så småningom. Nästan alla gör det. Det är bara att vänta ut dem ...
Svaret på Camilla Gustafssons frågor: Vad betyder idrotten för dig?
- Idrotten betyder glädje och en säkrad fritid. Idrotten är också en plats där jag som vuxen kan träffa likasinnade. I idrottssammanhang får man dessutom vara lite barnslig, vilket är skönt. En stor del av mitt liv upptas av idrott i olika former. Jag är både tränare och åskådare.
Vad tycker du bör göras för att fler barn och unga i Västerviks kommun ska ges möjlighet att ägna sig åt idrott på fritiden?
- Jag skulle vilja se att man satsade på ungdomsinstruktörer igen. Jag tror att detta var något unikt för Västerviks kommun. Från 70-talet och ända in på 90-talet förekom detta. Ungdomsinstruktörerna anställdes av kommunen och hade som uppgift att organisera ungdomsverksamheten i de olika föreningarna. De hade alltså betalt för det, och kunde jobba med verksamheten på tider som inte är möjligt om man samtidigt har ett annat förvärvsarbete. Det fick till följd att många barn och unga gavs chans att ägna sig åt någon form av idrottsaktivitet.
- Barnen som inte har den här möjligheten och vars föräldrar inte kan hjälpa dem med fritidsaktiviteter gör säkert bra men också dåliga saker på sin fritid i dag. Jag ställer mig tveksam till om kommunen verkligen sparade pengar på att plocka bort ungdomsinstruktörerna.
- Överlag är jag oroad över hur det ska bli för våra barn och ungdomar med fritidsaktiviteter framöver. Idrottsföreningarna är beroende av ideella krafter och det är allt färre vuxna som upplever att de har tid och ork att engagera sig i barnens fritid. Förr hade man mer tid. I dag jobbar oftast båda föräldrarna heltid. Logistiskt kan det vara enormt svårt få ihop det. Som ensamstående måste det såklart vara ännu svårare.
Jag skickar vidare till: Håkan Linde Nilsson, lärare på Ellen Keyskolan och hemvändare. Innan han återvände till Västervik bodde och verkade han under flera år i Göteborg.
Det här vill jag fråga honom: Vilka är de största skillnaderna mellan att vara lärare i en storstad respektive småstad?