Storslagen soprankväll

Till årets Loftahammarkonsert hade hon med sig pianisten Mats Jansson. Han är från Norrköping, spelar då och då tillsammans med Norrköpings Symfoniker där men är mer verksam som solopianist. Och inte minst ackompanjatör till solister som Sara. På den norrköpingska, men internationellt kända sångartävlingen Wilhelm Stenhammar International Competition har de två samarbetat flera gånger. För två år sedan kom Sara på en mycket hedrande tredjeplats.Operaarior och Romanser var lördagskonsertens rubrik. Av Saras över dussinet sånger var dock bara en namngiven som aria, hertigdottern Elsas dröm om räddning i Wagners Lohengrin. Den arian kräver precis den styrka som Sara bär inom sig. Fast i konserten fanns mer krävande inslag än så, till exempel Richard Strauss dramatiska Cäcilie ur hans "4 Lieder" från 1893.Operaagagenter som får höra Sara Andersson sjunga Cäcilie skulle nog vilja öppna soprandörren för henne i vilken Wagner-opera som helst. Sibelius sköna "Flickan kom från sin älsklings möte" blev även den just ett liknande möte . Den romansen rymmer allt från intim visa till laddad aria. Och Sara behärskar vidden, helt igenom.För att Sara skulle få en paus och vi på allvar hinna uppleva vilken pianist Mats Jansson är spelade han upp den första av Wilhelm Stenhammars tre Fantasier från 1895. Den är så tekniskt komplicerad och så storslagen att Mats Jansson gav konserten en oväntad dimension - vid sidan av all vacker sång. Apropå det där med 1800-årtalen. Det mesta programmet igenom var hämtat från tiderna kring förra sekelskiftet. Klart att man undrar om ens någon av dagens tonsättare skriver sånger som får sopraner att lysa?Extranummer? Jo, till och med ett par - applåderna gjorde det svårt för både Mats och Sara att lämna scenen/koret. Allra sist sjöng Sara Brahms älskade Wiegenlied. Och med den vaggsången i kroppen kunde vi alla lugnt och nöjda gå ut i sommarkvällen.