Storspel av Storbandet

Imponerar. Västerviks storband drar alltid till sig stor publik. På söndagseftermiddagen fylldes Bryggaren med folk och härlig musik.   Foto: Ellen Kindstrand

Imponerar. Västerviks storband drar alltid till sig stor publik. På söndagseftermiddagen fylldes Bryggaren med folk och härlig musik. Foto: Ellen Kindstrand

Foto: Ellen Kindstrand

Kultur och Nöje2008-02-11 00:05
Västerviks storband drar alltid till sig stor publik, och undra på det! Lokal kraft, lokal förmåga, lokal talang hör naturligtvis till de käraste inslagen i vårt kulturliv.På söndagseftermiddagen var det dags för den här säsongen, och Bryggaren fylldes. Visst hördes några suckar av besvikelse när Bruno Blomberg (kunskapsfinurlig mellansnackare) direkt efter inledningsnumret var tvungen att berätta att någon sång skulle vi inte få höra.Någon illasinnad, jazzhatande bakterieskurk hade trängt sig in i Ingrid Lindebratts hals. Så bandets självklara sångstjärna fick sitta stilla och stum i salongen istället, och bara lyssna. Hela underhållningen fick därmed Storbandet som grupp stå för. Herrbandet är nog det rätta begreppet. Ingen kvinnlig instrumentalist syns i det sjutton kämpar stora gänget.Kvaliteten imponerar direkt. Peter Andersson, bandledaren, har full kontroll på sitt trygga sätt så att allting känns försäkrat i en stimulerad, gemensam anda. Solistinslagen var annars många, som alltid. De flitigaste var tenorsaxofonisten Christer Ekström, hans kollega på altsax, Lars Norström, trumpetaren Mats Nilsson, Eije Högberg vid synten, Leif Hedman på gitarr och inte minst Peter Andersson själv med sin trombone.Programmet vandra fram längst sköna jazzklassiska vägstråk. Som Jerom Kerns "Can´t help loving that man of mine", "Singing in the rain", "Sweet Georgia Brown, "Gräsänkling blues", "Body and soul". "Flamingo" och mycket mer.Ett plötsligt och oväntat festligt solo kom i extranumret "Georgia on my mind". Där skulle Ingrid Lindebratt elegant ha avrundat konserten. Men en av Tjustbygdens unga saxofonister, Rickard Samuelsson från Ankarsrum, kunde rycka in med sin altsax och spela upp samma låt, riktigt personligt och friskt.Att han kan läsa mina uppskattande rader om honom är däremot oklart.När dagens tidning kommer ut är han visst redan på väg till Folkhögskolan i Kävesta, nära Örebro, där han fortsätter sina bestämda musikstudier.Missade du söndagskonserten- var bara lugn. Rickard kommer igen. Och detsamma gör naturligtvis Storbandet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!