Strulig teknik men bra artister

Doften av stearinljus och rödvin fyllde scenen när Jocke Nilsson var först ut med sin behärskat brustna och välstämt raspiga röst. Ett rundgångspip sjöng svagt i bakgrunden, vilket förtog känslan av det nya framtidshoppet. Det hindrade honom inte från att flörta in sig med en veckofärsk låt.Därefter följde sångstund med Ulf Neidemar. Efter problem med medhörning blev det allsångsparodi och mjukprogg. I historielektionen om sig själv hanns både paradnummer och underbältetcharm med. Dessutom gjorde kompmusikern Anders Lago en Vreeswijktolkning i ett soloframträdande.Den hemliga gästen, Caj Karlsson, fick avsluta första akten. Från en blyg, snudd på ursäktande närvaro, utvecklades numret, enligt egen utsago, i takt med att hans medicinering slutade verka. Hans befriande distans till sig själv och sina låtar blev ett ledljus i den sorgtäta dimma vilken utgör Karlssons texter. De som kom för att gunga till Jeja Sundströms och Stefan Demerts järnvägsrytmer kunde känna sig snuvade då programmet styckats ned på grund av tidsbrist. De bjäbbade likt ett gammalt (o)gift par: om capon, sladdar och dåliga mikrofoner. Om visors tillkomst berättades det också.Vid ett flertal tillfällen kommenterades tidens gång. I publiken rådde delade meningar om Impas långlivade musikfest. Vissa skruvade stressat på sig i väntan på nästa artist, andra dansade framme vid första bänkraden och någon ropade kärleksförklaringar mot scen.Den så kallade "Nu ännu bättre"-turnén med Lars Demian, ackompanjerad av Daniel Tallroth, upplevdes som huvudakten. Halländsk tango och pantomimestetik invaderade scenen lika ljudande som Tallroths tuba, vilken blåste vindar från New Orleans. Demians distade banjo viglade upp publiken ihop med sina pseudoprovocerande texter. Och på första parkett satt en självutnämnd kör. Tekniken trasslade även nu och vissa instrument tog över ljudbilden men det bekom knappast showen.Samspelet mellan ljudtekniker och scenen var dock intimt och problemen löstes efterhand de upptäcktes. Det var nog därför kvällen blev extra lång. Trots trassel och lite väl stor lineup höll alla parter humöret uppe och Impa fick ett hejdundrande femårsjubileum.

Strulig teknik men bra artister

Det var glest bland dem som i lördags tagit sig till Bryggaren i Västervik för att fira femårsjubilaren Impa music. På scenen var det dock artisttätt. Under lika många timmar som år bjöd denna nostalgityngda och familjära afton på lotteri, strulig teknik och rutinerade musiker.