Svart berättelse om utsatta människor

Åke Smedberg måste ha varit arg när han tänkte ut den här berättelsen, och när han skrivit den. Arg på människor, och arg över sakernas tillstånd i samhället. Om det var så vet jag förstås inte, men det är det intryck jag får.Det handlar om människor som är ilskna och svårhanterliga, trasiga och skadade, både bildligt och bokstavligt. Och hur de beter sig gentemot sina medmänniskor.En rättshaverist, ett par besatta, en psykiskt sjuk, en orolig. Alla hör de ihop. Egentligen är de nog allihop först och främst rädda, både för varandra och för andra, men kanske mest för sig själva.Historien börjar med snickaren Frank Westling någonstans utanför Sundsvall. Han blir blåst på flera tusen kronor på ett jobb av en sommarstugeägare, alkoholisten Ståhle, som vägrar betala. Frank ser rött och ger sig på Ståhle.Sedan går det några månader och vi möter Franks fru Isa. Lite vagt får vi veta att Frank nu är död, men inte hur det gått till. Isa och Ståhle kommer ihop sig. Nästa person i kedjan är Isas dotter Erika, Franks styvdotter. Hon har psykiska problem och ställer sig delvis utanför samhället. Till sist är det Franks barndomsvän Tor som är rädd för vad som ska hända hans son.Vi följer de här människorna under ett års tid ungefär. Deras liv påverkas på olika sätt av Franks beteende och död, en negativ påverkan. Historien är en berättelse om människors utsatthet, om svaghet och besatthet och destruktiva beteenden. Åke Smedberg är en god berättare och behärskar konsten att ge djup åt sina rollfigurer med ett stramt språk. Även om innehållet är ganska svart är det ända god läsning.