Vad han kom fram till kan man läsa om i boken "Jakten på svenskheten".
Idén till sökandet får Qaisar en fredagskväll i goda vänners lag. De ska spela sällskapsspelet "Lingon, lådvin och långkalsonger".
Spelet går ut på att man ska förhålla sig till ett antal frågor om "typiskt svenska" beteenden. Den som får flest poäng är mest svensk.
Men att försöka bestämma karaktärsdrag och kulturella egenhet är ganska hopplöst, inser de församlade efter en stund.
Spelet leder förvisso till diskussioner men snart börjar deltagarna protestera mot hur frågorna är ställda. Vilket svar som helst skulle lika gärna kunna användas för att skilja ung från gammal, eller för att avgöra hur mycket pengar någon har på sparkontot, konstaterar de och ids inte spela färdigt.
Qaisar Mahmood känner sig frustrerad, och efter att gästerna begett sig hemåt bestämmer han sig för att svenskheten måste erövras. Han måste knäcka koden som öppnar dörrarna till den svenska gemenskapen.
Därmed gränslar han motorcykeln och påbörjar sin jakt.
Det första stoppet blir Karlstad och därefter far han söder ut, till Västervik ... och så fortsätter resan till större städer, små orter och även ut till den avbefolkade landsbygden.
Hur gick det då? Hittade han "svenskheten" någonstans?
Nej, faktiskt inte.
Qaisar Mahmood hittade ingenting som kunde fungera som minsta gemensamma nämnare för de människor han mötte under sina resor genom landet, och som på samma gång skulle skilja dem från individer i andra delar av världen. Varken när det gällde åsikter, värderingar, normer, temperament eller utseende.
Däremot kom han underfund med att de allra flesta han mötte på sin resa hade en gemensam och tydlig bild av vad som är typiskt för, och kännetecknar, svensken och svenskheten.
En svensk beskrivs utifrån fysiska egenskaper. Han/hon är blond, ljus, lång. Svenskheten beskrivs till exempel utifrån begrepp som saklig, pålitlig, reserverad, rationell, ordningsam och avvaktande mot det främmande.
Det är samma egenskaper som ger högst poäng i sällskapsspelet "Lingon, lådvin och långkalsonger", noterar Mahmood.
Utifrån sina egna fältstudier och erfarenheter vill Mahmoud helst likna svenskheten vid en lök som består av olika lager:
De dominerande samhällsordningarna som skiftat genom historien (exempelvis bonde-, bruks-, industri- och det postmoderna samhället) har bidragit med var sitt lager - såväl till föreställningen om svenskheten som till de reella normer och beteenden som existerar i dagens Sverige.
"Varje lager har byggt vidare på tidigare lager. Genom globalisering och invandring läggs just nu ett ytterligare lager till den svenska löken", menar han.
Det är ett intressant resonemang han för och upplägget med motorcykelfärden genom Sverige är kul.
Som Västerviksbo blir man förstås extra nyfiken på vad Qaisar Mahmood fann just här.
Han anländer strax efter att MC-dagarna avrundats, just som staden börjar förbereda sig inför höst- och vinterlunken och endast några få eftersläntrande turister dröjer sig kvar.
Tyvärr gör flera slarvfel mig irriterad under läsningen och drar fokus från kärnfrågorna.
Det hade varit så lätt att kolla upp vilket landskap Västervik tillhör (Småland, inte Östergötland) och att vi varken har någon Drottninggata eller Kungsgata som går genom stan - däremot en Storgata.
Och vem har egentligen planer på att bygga en ny simhall? Om sådana planer finns har de undgått mig fullständigt.
Tongångarna bland folk och företagare i kommunen efter Electrolux nedläggning verkar han dock ha fått en korrekt bild av.
Jag hänger med i Qaisar Mahmoods tankegångar. Han har ett filosofiskt och på samma gång lättsamt och underhållande tilltal.
Men jag undrar - hade man så ont om tid inför tryckningen av boken att man inte kunde kosta på sig att dubbelkolla de mest basala fakta?
Synd på en så bra idé.