Sveriges rikaste person var både grym och ömsint

Anders Bockgård har skrivit en historisk roman om Sveriges rikaste person någonsin (hittills) - Bo Jonsson Grip (1330-1386). En man med omättligt begär på rikedom. En dåtidens klippare som förstod att utnyttja det gyllene tillfälle som digerdöden skapade. Boken bygger på flera års noggrann forskning. Alla personerna, och det är inte några, har levt i verkligheten. Slotten, godsen, gårdarna, affärstransaktionerna och allt annat är verkliga. Men för att få kött på de magra benen som köpekontrakt och andra handlingar förmedlar så har Anders Bockgård låtit Karl Ulfsson, en av dåtidens bäst utbildade personer, berätta om sin vän.Bo Jonsson Grip hade stor anknytning till Tjust och självklart får vi veta en hel del om hans förehavanden här och en och annan myt punkteras. Hans affärer nådde sin kulmen under han sista levnadsår och då köpte, sålde eller bytte han nästan en gård om dagen. Under sin livstid ägde han förmodligen minst 2 000 gårdar i 340 socknar. När han dog ägde han 1 500 gårdar. Men de stora inkomsterna kom från skatter. Han hade hälften av dåtida Sverige och hela Finland som "pantlän" - han hade lånat ut pengar till kungen, med dessa landområden som pant och kunde inkassera skatterna. Det var värt mycket mer än hans jordinnehav.Vi får följa drotsen (kungens ställföreträdare) från vaggan till graven. En levnadsteckningen av en extraordinär person. Bara hans resor runt i riket, till största delen väglöst land, är en prestation i sig. Att sedan kunna hålla sig underrättad krävde en stor och lojal grupp människor och en logistik som är svår att förstå. Han kunde uppträda helt hänsynslöst men visade också prov på andra egenskaper. Hans donation till kyrkan uppgick till ett värde motsvarande 700 bondgårdar eller 20 000 kor.Det är intressant läsning även om det inte är helt lätt att ta till sig boken. Berättelsen innehåller otroligt många namn med kopplingar till varandra och till gårdar och herresäten. Det är svårt att hålla isär namnen men Anders Bockgård har gjort ett ofattbart arbete för att kartlägga alla sambanden. I texten finns också ganska många gammeldags och svårbegripliga ord som borde ha fått sin förklaring, det hade gjort läsningen mycket enklare för en lekman. Självklart finns källhänvisningar och personregister men också släktträd och en lång rad illustrationer, bland annat bilder som författaren själv tagit.