Tack och adjö från Slas

Efter närmare 90 böcker säger Stig Claesson, signaturen Slas, tack och adjö till sin publik, på annat vis kan man inte tolka hans senaste (sista) bok God natt fröken Ann.
Stig Claessons alter ego går en krogrunda i Stockholm tillsammans med en författarkollega. Den avslutas på Söder där Stig Claesson växt upp.
Under krogrundan växer motiveringen fram med Stig Claessons karaktäristiska språk. Ett språk där meningen lindas in i omskrivningar och liknelser, där tanken sticker iväg på sidospår samtidigt som vissa centrala händelser ältas om och om igen.

Själv tycker jag mycket om att läsa Stig Claesson. Jag kan alltid höra hans röst när jag läser, långsamt knarrande på genuin söderdialekt. Lika mycket älskar jag att se hans teckningar. Sparsmakade tuschstreck som på pricken fångar miljöer och människors stämningslägen.

God natt fröken Ann, säger Stig Claesson och bugar sig för sin skrivmaskin (som inte alls heter fröken Ann). Det känns också som om han säger god natt till Söder i Stockholm där det inte längre står en tussilago i fönstret på Danvikens dårhus utan där helt andra dårskap härjar i Hammarbyhamnen enligt bokens huvudperson.

Huvudpersonen strör citat och minnen omkring sig utmed krogrundan. Så här kan det låta:
"Jag säger som morsan: Man vet så lite och ingenting lär man sig."
Eller:
"Vad vet jag, arme pistolsmed, som Zacharias Topelius säger."
Slas sörjer sitt gamla Stockholm, alla sina kvinnor, sitt livslånga skrivande och man anar skräcken inför att hamna runt ett kaffebord på åldringsvården där alla har hur mycket som helst att berätta, men ingenting blir sagt.
Så han drar på sig sin keps, hänger upp boxhandskarna och trär huven över skrivmaskinen och säger "God natt fröken Ann".
Det blir tomt när Stig Claesson slutar skriva, men allting har ett slut och det finns som sagt nästan 90 böcker att glädjas åt och återvända till.