Teatern framför allt
I en rosa shoppingkasse från Paris ryms hela föreställningen. Fotografier, tidningsurklipp och ett nummer av Filmjournalen från 1920 - mer rekvisita behöver inte Meg Westergren för att få publiken att minnas.- Har du inte nostalgerat färdigt snart säger mina barn.
Berömd mamma. När Inga Tidblad blev sjuk och inte längre orkade läsa texter själv längre bad hon dottern att läsa: "Det gjorde mig skräckslagen. Det är svårt att närma sig en mamma som är så vansinnigt berömd som hon var", säger Meg Westergren.Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Lätt är det inte, men Meg Westergren lyckades hitta en egen plats i teatervärlden, precis som föräldrahemmet i Bromma för länge sedan förvandlats till hennes eget hem. I matsalen spelade hon teater redan som liten, i dag är köket moderniserat och rummen fyllda av barn och barnbarns konst.
"Mitt teaterliv" heter Meg Westergrens teaterförställning om sig själv och sina föräldrar - två av Sveriges första stora film- och teaterstjärnor. I mitten av januari är det premiär i Vilhelmina och publikintresset har varit stort redan på förhand. Inte minst Inga Tidblad är en person som många fortfarande har en relation till.
- Både hon och min pappa hade en stjärnstatus som är svår att förstå i dag. Det finns fortfarande en generation som tycker det är härligt att höra om dem, och om den tiden. När jag minns så minns de också, berättar Meg Westergren om sin föreställning.
Till hjälp har hon klassiska melodier från barndomen. Håkan Westergren var med när ljudfilmens epok inleddes, med filmer som "Säg det i toner", och musiken hade en självklar plats i hemmet Tidblad/Westergren.
Meg Westergren talar gärna om sina föräldrar - hennes minnen blir också en berättelse om ett annat Stockholm än i dag, och om att växa upp i början av förra seklet. Hela tiden är teaterlivets dragningskraft och längtan till scenen viktigast.
- Jag vill berätta om livsresan som både mina föräldrar och jag har varit med om, vad arbetet inom teatern innebär. Det är härliga stunder men också uppoffringar för familj och barn. Jag tyckte inte att mamma och pappa skulle spela teater, så skulle jag minsann aldrig göra mot mina barn. Och så gjorde jag förstås precis likadant.
Inga Tidblads debut som Ariel i Shakespeares "Stormen" är legendarisk, och efter det följde en lång rad fantastiska rolltolkningar, många fortfarande klassiska.
- Mamma var fantastisk i alla sina rollskapelser och jag vågade aldrig närma mig dem. Det blev för nära. Jag var rädd att låta som henne, att andra skulle tycka att jag härmade min mamma.
Till slut hamnade Meg Westergren på Dramatens elevskola hon också. Hon kom till nationalscenen ung och full av självförtroende efter en tid i Paris, där hon gått mannekäng och lärt sig rita kläder, men det blev tuffa år för henne.
- Jag var aldrig bra, kunde inte visa vad jag kunde. Bara att gå förbi mammas loge var jobbigt, jag tyckte alla hade enorma förväntningar på mig. Jag behövde komma därifrån, då blev allt lättare och jag kunde skaffa mig en egen nisch.
Det var i komedin som Meg Westergren hittade sin naturliga plats, och trots ett antal tyngre roller kallas hon gärna komedienne.
Förra året spelade hon med bland andra Olof Thunberg i "Kvartetten" på Stockholms stadsteater. Pjäsen är en hyllning till scenens slitvargar, men visar också på svårigheterna att hitta ett liv utanför stjärnljuset.
- Det är inte allom givet att få en sådan roll i min ålder, jag har haft tur. Man ska ha tur i det här jobbet, inte bara vara duktig. Det har gett mig en chans att visa hur det kan vara, att det inte är så farligt att åldras.
Lätt att lämna scenen är det alltså inte, det såg hon hos sina föräldrar också. Nu väntar en turné med över 40 stopp över hela landet. Meg Westergren skojar om att "Kvartetten" gick så bra att hon tvingades hitta ett jobb för att kunna betala in restskatten. Lösningen blev att sätta ihop en egen föreställning och presentera den för Riksteatern.
Att så många teaterföreningar vill att hon ska komma anade hon aldrig.
- Jag hoppas att jag överlever, varje dag säger jag till mig själv: "Ta bara en dag i sänder".
Så jobbar vi med nyheter