Tecknad film som doftar 60-tal

Populariteten med animerade filmer håller i sig, vi har fått många dubbelbottnade filmer ifrån Dreamworks och Pixar, som både roar barn och vuxna. Men den svenskproducerade "Loranga, Masarin och Dartanjang" är inte en sådan film.
Likheterna mellan filmen och illustrationerna i Barbro Lindgrens två böcker om Loranga, Masarin och Dartanjang finns där. Stilen är densamma, det är Lindgren-land, även karaktärerna. Det är en känsla av tecknat på riktigt. Men det är tomt.

Masarin bor med sin pappa Loranga, farfar Dartanjang har sitt tillhåll ute i skjulet. De har tigrar i ladan och bassäng på garagets tak. Loranga har inget jobb, han är hemma och leker med sin son hela dagarna. Kanelbullen blir en puck, de leker och tävlar och allting slutar alltid med att Loranga vinner genom fusk eller ändrade regler. Loranga är osympatisk och stundtals elak, och poängen som kunde ha varit en poäng försvinner ut i periferin. Den enda som det går att känna lite empati med är Masarin, annars är karaktärerna småroliga att betrakta men de berör inte.

Manuset av Ulf Stark doftar en tidsanda som var då böckerna kom till, "Loranga, Masarin och Dartanjang" kom 1969 och "Loranga, Loranga" 1970. Filmen kunde lyfts in mer i en samtid, nu blir skämten gammeldags. Det ska föreställa en barnfilm men den lustiga dialogen riktar sig till en åldersgrupp som snarare består av mor- eller farföräldrar än barn med föräldrarna. De gamla schlagerlåtarna känns felplacerade. Dialogen går rakt över huvudet, det finns roliga poäng men de tas inte tillvara på utan landar platt, ibland är det som de aldrig får ta riktig plats.
Den story som kunde ha funnits försvinner ner i en stelhet och stillhet som inte når fram. För barnen i publiken återstår de klassiska skämten. Någon ramlar. Någon får ett äpple i huvudet. Någon slår sig. Det kan vara en film för de under nio år. De som uppskattar bilder och inte nödvändigtvis lyssnar på dialogen. För dialogen är inte riktad till barn. Snarare lämnas barnen lite förvirrade efter en sådan här film. Där pappan är dum. Men det blir aldrig någon upprättelse.