Thåström ryggar inte för det udda

Det är inte så lite vågat att tolka "Men bara om min älskade väntar", en låt som är så tydligt förknippad med Totta Näslund. Men så är ju inte Thåström den som ryggar för det udda och det minst väntade.Jag trodde verkligen ingen skulle kunna göra Dylan-låten i Ulf Dagebys översättning bättre än vad bluesmannen från fiskeläget. Men Thåström når dit och det är tillsammans med titelspåret också höjdpunkten på punkikonens nya platta."Kärlek är för dom" är en direkt fortsättning på förra albumet "Skebokvarnsv. 209". Det är samma avskalade och lågmälda komp till Sveriges fortfarande bästa och mäktigaste röst.Samma man som i texterna nästan uteslutande ser bakåt. Det är samma svärta, samma vemod, samma skeva ljudbild och...ja...samma av nästan allt.Det är som ingenting hänt. Fortfarande starka låtar men jag vill nästan ställa mig upp och skrika: "Men kom igen nu! Släpp ut vilddjuret".Jag hade gärna sett att Thåström visat den energi som finns live. Nu blir det, inte en tråkig upprepning för det är det på tok för bra för, ändå en upprepning. Och jag ställer högre krav på mannen med den här rösten.