Thomas Bodström debuterar med spänning

Nej, någon deckare tycker jag egentligen inte att det är, Thomas Bodströms nya bok, som av förlaget lanseras som en deckardebut. Visserligen öppnar den med ett mord men det vanliga scenariot i en deckare, där en spanare av något slag letar sig fram till förövaren, följs inte här.Däremot är det en spännande och ganska underhållande berättelse. Den kittlar nyfikenheten och ska kanske ses som samhällskritisk eftersom den raljerar med både rättssamhället och den offentliga förvaltningen inom rättsväsendet.Boken börjar med mordet på den tungt kriminelle invandrade exjugoslaven Vlado på Österåkers fängelse. I och med mordet blir Vlados kusin Miro ensam kvar. Han går i Vlados fotspår och vill både överleva och hämnas Vlados mördare.På nära håll får vi följa både advokaternas arbete och justitieministern och hennes pressekreterare, och det politiska spel de spelar med i. Hur hållhakar kan bli verktyg i karriärkampen och hur ansvarslöst rättssamhällets lagar och regler efterlevs.Språkligt sett kan jag några gånger irritera mig på den förre justitieministern Thomas Bodströms återfall i någon slags kanslisvenska i sitt författande. Fast det är inte särskilt ofta, och förlåtligt. Desto mer gillar jag hans porträttgalleri, en samling sammansatta människor som alla bär på både ont och gott. Flera av huvudpersonerna visar påtagliga prov på både positiva och negativa ingredienser i sina karaktärer, och det ökar trovärdigheten.Och ja, det är en fängslande berättelse. Men kanske lika mycket spännande på grund av den politiska intrigen som deckarhistorien. Så klart undrar jag vad som ska hända, hur det ska gå, och läsandet blir aldrig tråkigt.Vi får följa en maktkamp inom regeringen och inom justitiedepartementets ansvarsområde och här är det uppenbart att Thomas Bodström utgår från de erfarenheter han själv har från de här kretsarna. Det är en bra debut i spänningsgenren, och språket kommer han säkert att både finslipa och utveckla.