Vi visste inte var vi skulle, bara att vi skulle. Bort. LÄngt bort hÀrifrÄn och inga sorger i vÀrlden skulle kunna fÄ oss att stanna. SÄ vi drog. LÄngt. à t olika hÄll. Jag tillbringade den större tiden av uppvÀxten i VÀstervik pÄ asfalten. Rullandes pÄ en skateboard över stadens gator. Morgon, dag och natt. Gjorde trick över betongen pÄ Resecentrum och pÄ bÀnkarna i parken dÀr fÄ nyktra mÀnniskor satt. Striderna med kommunen gick i vÄgor. Vi slogs om lokaler, utrymme, Àra och tillstÄnd för tÀvlingar och uppvisningar. Kommunen fattade inte grejen. De fattade inte storheten med skateboard och de hade ingen aning om hur det var att vara 14 Är i VÀstervik. Det blev insÀndare i tidningen. Svart blÀck i rubriker om ovÀsen, skadegörelse och uppkÀftighet. Jag hoppas verkligen att jag fÄr barn en vacker dag. Hoppas jag fÄr barn innan jag sjÀlv hunnit bli riktigt vuxen. Hoppas att de kommer Äka skateboard under samma balkonger, över samma broar och glida runt pÄ samma stenar med samma brinnande lÄga av oövervinnerlighet. Jag lÀmnar VÀstervik med kraft. Jag Àr 17 Är och "journalist" stÄr högst upp pÄ listan. Sommaren har vÀnts inÄt och hösten skuggar oss. VÀnnerna flyr samma vecka. Hjulen gÄr Ät olika hÄll. Stockholm, Norge, à re, Malmö, Thailand, Grekland. Göteborg för min del... Det Àr klassiskt. Att hitta tillbaka. För det har jag gjort. Och min flickvÀn ocksÄ. Hon har försonats. Det Àr en ny stad nu, sÀger hon. Den Àr densamma, sÀger jag, det Àr bara du som Àr en annan.Jag försonas gÀrna. Och det kommer, men det tar lite lÀngre tid. MÀn Àr som elefanter pÄ mÄnga sÀtt, en av likheterna Àr lÄngsintheten. Försoning tar tid ... vi mÄste tjura fÀrdigt först. Föra lite ovÀsen och gnÀlla... fÄ lite medlidande och gehör. NÀr plÄstret fÀsts över vÄra patetiska sinnen och vÀrlden stannat för vÄr skull mÄr vi lite bÀttre. SÄ. Journalist blev det. Och fosterhund har jag. FÀstmö och tvÄ vÀlfungerande svÀrförÀldrar. Cirkeln börjar gÄ samman och hur ska jag kunna förklara det för den 17-Äriga killen som för tio Är sedan kramade biljetten hÀrifrÄn med ett löfte att aldrig komma tillbaka? Han som sa: "fan vad patetiskt att alla kommer tillbaka hit sÄ fort de hittat en brud". Nu susar nya ungar förbi pÄ skateboards. Jag höll pÄ att bli pÄkörd av en förra veckan. Han hade tajta punkjeans, alldeles för stor t-shirt och en metallstav genom ögonbrynet. Se dig för gubbe, sa han. Inte. Men han tÀnkte det. Jag sÄg det i hans ögon.
