Det gäller att planera och försöka kombinera saker och ting för att få vardagen att gå ihop. I synnerhet som kvällsarbetande förälder till tre relativt små barn. Det har Anna Bodjo - föreningsmänniska ut i fingerspetsarna - insett.
Så när Anna har barngrupper i dans följer de egna barnen med.
Både Anna och sambon Rasmus arbetar företrädesvis kvällstid. Låter det komplicerat? Kanske lite. Men allt går om man vill, menar Anna.
När vi tittar in hos familjen Bodjo/Ström en solig höstförmiddag i slutet av september är Anna hemma med de båda minsta, Mio och Ninja.
Barnen leker och Anna pysslar med lite av varje som behöver göras där hemma.
- Jag försöker städa och plocka undan saker men har en liten en som hela tiden jobbar emot mig, säger Anna med ett leende.
Sambon Rasmus befinner sig i förrådet i källaren för att röja och rensa.
- Vi flyttade in i den här lägenheten för ett år sedan ungefär men har fortfarande kartonger att packa upp, konstaterar Anna.
Vi slår oss ned vid köksbordet för att prata. Den här gången ska samtalet kretsa kring kulturarbetaren och föreningsmänniskan Anna Bodjo, och inte kring fritidspolitikern.
Anna är ju exempelvis en av förgrundsgestalterna i Westervik Twirling Troop som kan ses uppträda på stadens gator och torg emellanåt.
Hur väcktes intresset för dans och drill, kan man nyfiket undra?
Jo, som barn på 80-talet gick Anna med i en drillförening. Men att det blev just drill var mer eller mindre en tillfällighet.
- Så gott som samtliga tjejer i klassen tränade drill, och det var egentligen därför jag började.
Allteftersom åren gick droppade dock kompisarna av medan Anna fortsatte.
- Jag hörde inte till de bättre i gruppen. Jag var faktiskt inte särskilt bra, däremot envis och uthållig.
Tack vare de egenskaperna greppade hon tillslut både känslan och tekniken.
Som 16-åring blev Anna ledare och tränare, och engagemanget har hon bevarat sedan dess.
Drillföreningen har dock genomgått stora förändringar under de dryga 25 år som den existerat.
Inledningsvis kallade man sig "Västerviks drillflickor". I dag heter föreningen "Westervik Twirling Troop".
Namnbytet blev bland annat ett sätt att markera att verksamheten skulle breddas. Liksom att killar såväl som tjejer kunde vara med.
- Under 80-talet sysslade vi nästan enbart med så kallad marschdrill. Det är en form av drill som innebär att man paraderar med en marschorkester, iklädd kostym, samtidigt som man genomför enkla program med drillstav eller flagga. På den tiden samarbetade vi mycket med Gunnebo Musikkår.
- Men vi har ändå alltid varit en egen förening, betonar Anna Bodjo.
I slutet av 90-talet blev började gruppen använda inspelad musik mer och mer, och samarbetet med Gunnebo Musikkår blev mindre intensivt.
- Det skedde ungefär samtidigt som vi började tävla. 1999 gjorde vi vår första tävling, men i dag ligger vi lågt med den biten. Det är mycket fokus på våra barngrupper just nu, förklarar hon.
- Eftersom det varit stor efterfrågan startar vi ytterligare en barngrupp i höst. Den är i det närmaste full men ett par platser finns kvar om någon skulle vara intresserad.
Vad karaktäriserar drill anno 2012 då?
- I dag kan man beskriva drill som en kombination av dans och gymnastik. Vi dumpade hattarna och uniformerna för länge sedan för att kunna röra oss smidigare.
Nu förtiden brukar man dela in drillen i tre kategorier. Marschdrill, showdrill och tävlingsdrill.
- Tävlingsdrillen liknar rytmisk gymnastik/dans och marsch- och showdrillen är det man ser på uppvisningar och i parader.
- Det finns sedan ett par år tillbaka ett nationellt drillförbund som ligger under Riksidrottsförbundet. Men vi är som sagt en egen förening och bestämmer själva vad vi ska göra. Vi har ju till exempel jobbat en del med eldshower, vilket nog är ganska ovanligt.
Hur många är ni i föreningen i dag?
- Vi är 25 aktiva i åldrarna fyra till 34 år, och fler tillkommer i höst i samband med att vi utökar grupperna.
Du håller ju även i dansgrupper för Medborgarskolans räkning. Vad rör det sig om för dans?
- Dels är det danslek med tre- och fyraåringar, dels modern dans för vuxna och streetdans och jazz för åldrarna däremellan.
- Jag gick en dansutbildning på Lunnevads folkhögskola för några år sedan och efter det känner jag mig säkrare på att undervisa.
- Nu finns det många möjligheter för kommunens barn och unga att dansa. Utöver vår verksamhet finns Kulturskolan, och nu har ju Västervik dessutom fått en dansstudio, The House, som Ingela Arrbrant öppnade häromveckan.
- Överhuvudtaget förstår jag mig inte på folk som påstår att det inte finns något att göra här. Det finns ju massor. Själv får jag hårdprioritera. Egentligen skulle jag vilja ta upp taekwondon igen. Jag testade den sporten när jag var yngre. Det skulle även vara roligt att prova på att klättra. Men det får väl bli någon annan gång, i ett annat liv ...
Vad är det med föreningslivet som lockar dig?
- Dels är man starkare i en förening än ensam. Det är lättare att strida och kämpa för något i en förening än som ensam person.
- Dels är det jättekul att vara föreningsaktiv! Man blir del av en gemenskap och får vänner därigenom. Som föreningsmedlem kan man påverka verksamheten väldigt mycket själv. Man har kreativ frihet. Det är viktigt för mig.