Tjejers mobbning osynlig för vuxenvärlden

Det är en fruktansvärd bild av flickors relationer som växer fram i Rachel Simmons bok där hon presenterar en gedigen undersökning av ?alternativ aggressivitet? bland flickor som hon gjort i USA. Flickor är fångade i kravet på att vara snälla och söta och att absolut inte visa någon som helst form av aggressioner. Det leder till en ond spiral där de pratar bakom varandras ryggar i.stället för att konfrontera varandra och små konflikter växer till stora härvor av tyst mobbning där inte bara de främst berörda är inblandade. Den undertryckta vreden blir till slut så stor att den arga flickan måste blanda in en tredje part för att prata eller hämnas och så är mobbningen igång.

Även flickor i Sverige uppfostras till att vara snälla, söta och tysta, men att jämställdheten nått längre här än i USA borde ha viss betydelse för hur mobbningen ser ut här. Helt jämförbara med svenska förhållanden tror jag alltså inte att Rachel Simmons resultat är, även om boken bjuder på en hel del insikter.
Den springande punkten är att flickorna undertrycker sin ilska i tron att de på så vis kan rädda vänskapen ? de vill ju inte såra sin vän. Men eftersom de måste blanda in någon annan för att få utlopp för sina känslor blir vännen ändå sårad och vänskapen kommer på fallrepet.

Fråga vem som helst om hon inte har någon erfarenhet av utfrysning, menande blickar, suckar och annan typisk ?tjejmobbning? så kommer hon att säga att ?jodå, så har jag haft det?. Men viktigt att komma ihåg, säger Rachel Simmons, är att ingen är oskyldig i det här. Den som verkar vara på topp förtrycks genom relationerna med de andra i toppskiktet där alla bevakar varandra. Det är lätt att halka ner från toppositionen och bli hackkyckling. I den bild som målas upp i ?Flickors vrede? är rangordningen stenhård och alla hackar på någon. Den flicka som befinner sig på väg upp kan byta personlighet beroende på vem hon umgås med, och i sina försök att bli populär hos innegänget kan hon svika sina verkliga vänner i deras närhet.
Det allra viktigaste med den här boken är att den uppmärksammar den tysta mobbningen. Tidigare studier i ämnet mobbning har mestadels inriktat sig på den fysiska mobbningen, den som är vanligast bland pojkar, och har alltså helt lämnat flickorna åt sitt öde. Den ?alternativa aggressivitet? som tas upp i boken är relationsanknuten, det vill säga mobbningen skjuter in sig på vänskapsförhållandena flickor emellan. Med hjälp av att ömsom frysa ut, ömsom ta ?vännen? till sitt hjärta, gör mobbaren den mobbade till en trasa som kastas mellan hopp och förtvivlan. På så vis bryts hennes självförtroende ned bit för bit.

Utåt verkar flickorna vara bästa vänner, så lärare och andra vuxna undgår att lägga märke till ögonkast, suckar och till synes oavsiktliga knuffar. Den flicka som klagar kan ofta få höra att det är en fas som kommer att gå över. De komplicerade relationerna är helt enkelt en del av flickors utveckling. Att vuxenvärlden accepterar mobbningen som normal gör att flickor får fel uppfattning om vad som är sunda relationer. I förlängningen kan det faktum att de lär sig att det är normalt att leva under förtryck göra att de senare inleder destruktiva vuxenrelationer, till exempel med misshandlande män.
En del kvinnor som varit mobbade som barn undviker också helt vänskapsrelationer med andra kvinnor eftersom de misstror dem. Män, däremot, ?vet de var de har?.

Boken avslutas med att praktiskt avsnitt med råd till mobbade, mobbare och föräldrar. Det är viktigt att ta uti med känslorna och konfrontera sina vänner för att kunna hålla vänskapen vid liv.Fotnot: Läs mer om mobbning på ungsidan.