Träffsäker medelklassmisär med Norén

I dag är det premiär för Norén-pjäsen "Fördold" på Dramaten, i regi av Staffan Roos. Stycket är det tionde i Noréns Terminal-svit och kretsar kring tre par, grannar i en medelklassförort där de grå husen är så förvillande lika att även den som bott där i åratal kan ta miste.
Till synes vardagliga situationer avlöser varandra i många, nästan femtio, korta scener: Det är gnabb om vem som missat att gå på föräldramöte, bankomaten i centrum är trasig igen och framför köttdisken muttras det om att vi faktiskt åt entrecote med bearnaise förra lördagen också.
Men under trivialiteterna bränns det.
- Det fördolda bryter igenom hela tiden, på ett eller annat sätt. I mardrömsscener eller egendomliga beteenden. Saker som går tvärt emot hur personerna vill framställa sig, säger Lars Norén i telefon från Paris.
- För de här personerna är det livet som är dolt. Hur de ska leva. De lever andra liv än vad de skulle vilja men de vet inte riktigt om alternativen.
- Men det fördolda handlar också om att vi måste få lov att leva hemliga liv. Så observerade och så nära som vi lever i civilisationen är det oerhört hälsosamt att få dölja oss för andra.

Dialogen, lyhördheten för hur människor talar - och tiger - är som brukligt i Norén-sammanhang kusligt träffande. Eller, som regissören Staffan Roos formulerar det; "Lars är en avlyssnare av Guds nåde". Hur går du tillväga?

- Jag har inget speciellt knep. Jag söker efter karaktärerna väldigt länge. Men när jag har hittat dem så pratar de själva. Jag hamnar i en sorts självsuggestion.
"Fördold" serverar ett möglande smörgåsbord av svek, sjukskrivningar och pedofili, uppdukat på en väv av samhällskritik. Lars Norén vill visa på att det kapitalistiska samhällets felaktiga fokus, men säger också att han tänkt sig "Fördold" som en stillsam pjäs.
- Det rör sig om uppgivenhet snarare än aggression. Jag var uppfylld av sorg och avsked när jag skrev den.

Lars Norén kommer att återvända till några av karaktärerna ur Terminal-sviten nästa höst, då Frankrikes nationalscen, La Comédie-Française, bjudit in honom att sätta upp något nytt.
- Jag ska göra den elfte och sista delen av Terminal där. I den knyter jag ihop alla trådar i den här fresken, denna skulpturgrupp av människor i vår tid.
Under intervjun promenerar Lars Norén hemåt från en repetition. Staden larmar i bakgrunden, "det är rugby-VM i Paris" förklarar han. Ensemblen har precis börjat arbeta med "Anna Politkovskaja in memorian", som har premiär på Theatre National i Bryssel den 2 november.
- Det är det värsta jag skrivit, jag har aldrig rört vid något så svart som det här, säger Lars Norén och tillägger att därför har ensemblen vädigt roligt under repetitionerna, "annars går det inte".
Efter Paris väntar New York, där Lars Norén än en gång sätter upp "Krig". I februari fortsätter han till Köpenhamn för att ta sig an "Ordet" av Kaj Munck på Det Kongelige.

- Jag ser det som ett maraton som började i fredags och slutar i april, säger Lars Norén och låter med tonläget förstå att det är dags att avrunda.
Sista föreställningen av "Földold" på Dramaten är den 13 december.

Träffsäker medelklassmisär med Norén

"Vi måste få lov att dölja saker för varandra", säger Lars Norén om sin nyskrivna pjäs "Fördold" som spelas på Dramaten i Stockholm. Själv är den produktive dramatikern och regissören i Paris och repeterar en ny pjäs - den mörkaste han någonsin skrivit.