Träffsäker sträckläsning om åklagare

Jag gillar Åsa Larssons böcker och följer gärna med henne till grannen Sivving (bybornas avundssjuka smeknamn efter hans utbildning till civilingenjör) som bor i pannrummet och bjuder på palt med lingon och fläsk. Eller när hon träffar den kortväxta flerbarnsmamman och polismannen Anna-Maria Mella och de andra figurerna som finns med i hennes serie.Rebecka Martinsson ramlar alltid in i väldigt obehagliga fall och är tämligen utsatt själv. Jag gillar böckerna för att de är lite mer än bara en flåsig jakt på en mördare. Åsa Larsson hinner med att måla upp en miljö, som uppfödd i Kiruna är hon träffsäker både i språk, attityder och geografi. Jag råkar ha bott en vecka just i Kurravaara och det ger läsningen en extra krydda för min del.Hennes personer i den nya intrigen verkar stereotypa till en början men de utvecklas och överraskar hela tiden. Det är bra.I den här boken delar hon också ut några rejäla smockor mot den svenska hållningen under kriget. Ett ganska okänt och inte särskilt smickrande kapitel i vår historia är en viktig ingrediens. Den här gången tar Åsa Larsson också ett helt nytt berättargrepp som kan bli svårt att filmatisera, för film blir det säkert av alla böckerna efter framgången med filmatiseringen av debutboken Solstorm.

Träffsäker sträckläsning om åklagare

Åsa Larsson har skrivit en fjärde bok om åklagaren Rebecka Martinsson från Kurravaara, intill Torne älv utanför Kiruna. Det är välskrivet, trovärdigt och spännande. Själv sträckläste jag.