Tragedin fick Karin Alvtegen att börja skriva

Vi är ju annars vana vid att hon kryper under skinnet på oss med sina psykologiska thrillers. Karin Alvtegen är nämligen en mästare på att skapa den typ av psykologisk laddning som man nästan inte står ut med. Hon blottläger känslor och mänskliga beteenden som på många vis är tabu.Men att göra det tär på krafterna. Det är inte särskilt svårt att förstå.- Jag känner mig överlag less på underhållningsvåldet och vill skriva ljusare historier nu, säger hon och tillägger:-Ibland kan man verkligen fundera på vad det är vi människor sysslar med. Vi vill läsa om och bevittna mord, misshandel och våldtäkter. Det är så vi kopplar av ...Hon beskriver sin utveckling lite grand så här: Från att tidigare ha utgått från botten för att sedan gräva sig ännu djupare nedåt har hon i sin senaste bok utgått från samma punkt men sedan i stället grävt sig uppåt, mot ljuset. Men mörkret finns alltså där även i "En sannolik historia". - Jag är väldigt intresserad av det mänskliga psyket, vilka drivkrafter som styr oss, vad rädslor kan göra med oss och så vidare.Jo vars, man skulle nästan kunna tro att hon forskat på området men så är inte fallet.- Nej, jag är autodidakt. Men jag läser mycket fackböcker om alla möjliga ämnen som intresserar mig, exempelvis psykologi. Dessutom har jag själv gått i terapi. Det lärde jag mig mycket av.Självkännedom gör det så mycket lättare att också förstå andra, kan hon konstatera. En förmåga att iaktta och lyssna, och dessutom minnas vad hon sett och hört - det har Karin Alvtegen också god nytta av som författare.Ungefär samtidigt som "En sannolik historia" nådde bokhandelsdiskarna nominerades hon till The Edgar Allan Poe Awards, ett av världens mest prestigefyllda kriminallitterära priser. Hon ler lite åt stråket av ironi, det vill säga att nomineringen kom just som hon bytt genre.Att skriva spänningslitteratur har aldrig varit något strategiskt val, betonar hon. Överhuvudtaget har hon aldrig haft något långsiktigt mål med sitt skrivande. Hon känner sig aldrig säker på om det ska bli ytterligare en roman efter den senast skrivna. Det som avgör är om det finns en intressant historia att berätta. - Jag måste vara genuint intresserad av det jag ska skildra. I annat fall är det ett för hårt arbete. - Att vara författare känns fortfarande inte som en identitet för mig, utan som ett yrke och man kan ju faktiskt byta jobb.När hon upplever att hon har en bra idé är det fantastiskt roligt att skriva, understryker hon. Men när hon sätter i gång är hon inte ledig på åtminstone ett och ett halvt år. Medan arbetet pågår ser hon dock till att leva ett någorlunda fungerande familjeliv.- Men jag har inget omfattande socialt liv under tiden jag skriver och efter den senaste boken kände jag att ett och ett halvt år var för lång tid utan umgänge med vännerna. Jag kände mig faktiskt lite ensam, berättar hon.Karin Alvtegen började skriva vid 32 års ålder. Innan dess försörjde hon sig under 12 år som filmrekvisitör. Genombrottet i den branschen fick hon bland annat tack vare filmatiseringen av Karins gammelfaster Astrid Lindgrens bok "Vi barn i Bullerbyn". - Visst hade Astrid ett finger med i spelet när jag anställdes som rekvisitör den gången. Men jag bestod provet, säger hon.Att bli författare var inget medvetet val för Alvtegen. Att hon ändå blev det kan faktiskt härledas till en personlig tragedi och ett sammanbrott. 1993 omkom Karins äldre bror i en klättringsolycka. När hon fick beskedet om vad som hänt var hon gravid i nionde månaden med sitt andra barn. En överlevnadsinstinkt gjorde att hon sköt sorgen åt sidan.- Jag tog på mig ett slags duktighetsroll i det läget. Jag var tvungen att få allt runt omkring att funka.- Livserfarenhetsmässigt var jag väldigt oförberedd på det som hände. Jag och mina syskon växte upp i en skyddad miljö och hade inte upplevt några trauman i familjen tidigare.I tre år höll hon sorgen på avstånd. - Jag kämpade mot det växande mörkret inom mig. För varje dag som gick blev jag alltmer rastlös, missmodig och rädd, berättar hon.Ett år av sömnlöshet, bröstsmärtor och svårigheter att andas föregick det ofrånkomliga sammanbrottet som till slut inträffade hemma på köksgolvet. Karin trodde att hon hade drabbats av en hjärtinfarkt, men på akuten visade alla tester att hon var i utmärkt form. Panikångest löd förklaringen. Hon blev sjukskriven i ett halvår och under den perioden vågade hon sig inte utanför ytterdörren. - Men en morgon vaknade jag med början till en historia i huvudet."Jag tänkte mig någon som mådde som jag, men som ändå vågade sig ut ur sin förskansning, och som blev konfronterad av en påträngande person. Den där någon, som jag hade vaknat med i huvudet, blev Peter Brolin, och utan att jag då visste det, skrev jag den där dagen första kapitlet till Skuld", berättar hon. Efter detta har sedan följt fem böcker varav den senast utkomna är romanen "En sannolik historia".

Tragedin fick Karin Alvtegen att börja skriva

Karin Alvtegen är trött på underhållningsvåldet. I sin senaste bok "En sannolik historia" har hon som en motpol låtit hoppet få en framträdande roll i berättelsen.