"Jag tror inte på dricks".
Ett av de skönaste citaten från den klassiska filmen Reservoir Dogs från 1992.
Det är Steve Buscemi som säger det när han och hans kumpaner är på väg att betala för sig efter ett besök på ett hak där de har tagit sig en bit mat. Alla vill ge dricks och räknar inte med att någon ska göra något annat, och blir väldigt förvånande och bestörta när Buscemi – eller Mr Pink, som hans karaktär heter – motsätter sig att de ska ge servitrisen dricks.
Det hela slutar med att Buscemi till slut får ge sig.
"Normalt sett gör jag aldrig sånt här", säger Buscemi innan han motvilligt slänger in några sedlar i högen.
Jag finner hela drickskulturen ganska intressant.
Hur började allt då? På Wikipedia står det bland annat så här: "Dricks är en gammal tradition som har sitt ursprung i att den som förr i tiden fått en tjänst utförd av någon som var fattigare gav en slant till den som gjort jobbet för att personen skulle kunna dricka en skål till ära (eller önskan om god hälsa) för den som hade betjänats".
Sedan har det rullat på, konceptet har utvecklats. Och framför allt är det inom restaurangbranschen det förekommer.
Ofta förväntar sig personalen dricks, ja det präntas in i vårt DNA från uppväxten att vi ska känna oss snåla, nedsättande och har brist på vett och etikett om vi inte ger dricks.
Märk väl, jag har inget emot dricks i grunden. Jag gör det själv i stort sett varje gång jag hamnar i drickskompatibla situationer.
Jag: en del av systemet.
Jag: indoktrinerad.
Min DNA-sammansättning: rätt och riktig.
Men när jag tänker efter är det rätt märkligt egentligen. Visst, om personalen har gjort ett förträffligt jobb som överträffade vad man kan förvänta sig, då tycker jag absolut det är på sin plats att man slänger in 50–100 kronor extra i betalningen.
Kring det råder det inga som helst tvivel.
Men om servicen "bara" har varit okej – eller sämre än så – då är det egentligen tämligen märkligt att man ska behöva betala mer än vad som står på menyn.
Sånt skulle liksom aldrig komma på tal på McDonalds, hos en frisör eller däckfirman. Och det är inget konstigt alls, enligt gemene man.
Det är något speciellt med restaurangbranschen.
Det är bara att rätta in sig i ledet. Jag har själv gjort det sedan länge.
Vid mitt nästa restaurangbesök kommer jag att betala dricks.
Vare sig upplevelsen var bra, dålig eller mittemellan.
50 kronor hit och dit gör liksom inte att jag kommer tvingas ta sms-lån och hamna i Lyxfällan.
Det är ett billigt pris att betala för att inte sticka ut i negativ bemärkelse.