– Hansi växte upp i Tyskland och kunde så småningom, när det blev bestämt att han som tonåring skulle flytta till Sverige, egentligen ha bosatt sig var som helst i det här landet. Hans mamma, som var svenska, hade nämligen släktingar på flera håll.
– Nu blev det Västervik, förmodligen eftersom han fick plats som elev vid Västerviks läroverk, säger Marcus Brännström.
Han poängterar att Hansi Schwarz placerade Västervik på kartan, först med den folkkära gruppen Hootenanny Singers och sedan med Visfestivalen som arrangör från 1968 och fram till sin död i januari 2013.
På utställningen visas affischer, vinylskivor, tidningsartiklar och fotografier, liksom brev till Hansi som författats av kända som okända sångare och musikanter som gärna ville uppträda på Visfestivalen i Västervik.
Somliga brev är omsorgsfullt skrivna för hand eller i datorn, andra har tecknats ner på servetter eller krognotor i all hast. Till breven bifogades allt som oftast demomaterial.
Breven skänktes av Hansi till Västerviks visarkiv härom året.
Visarkivets egna samlingar har för övrigt kompletteras med material som lånats in från bibliotekarierna Dag Jonasson och Toivo Svartnäs.
– Det har också känts väldigt viktigt att låta Hansis egen röst komma fram i utställningen. En del av texterna bygger exempelvis på en intervju med Hansi som gjordes av Johanna Övling så sent som förra våren.
Många visartister har vittnat om hur välkomna de alltid känt sig till Visfestivalen i Västervik och om hur välordnat allt var – in i minsta detalj.
– ”Det ska vi fixa, om jag så ska göra det själv!”. Det var något av Hansis valspråk. Till exempel var det han själv som skulle lägga sista handen vid potatisstuvningen som serverades när Visfestivalens personal träffades till säsongsupptakten. Då gick Hansi ut i köket för att montera, som det hette…, berättar Marcus Brännström.
– Enligt Hansi Schwarz har två stora E:n följt festivalen ända sedan starten. "Entusiasmen och eftersitsen". Entusiasmen i musiken som den totala drivfjädern, som har engagerat alla under de snart femtio år som Visfestivalen funnits. Och eftersitsen där alla runt festivalen, som med glädje och entusiasm jobbat långt mer än en arbetsdag, sent på natten fått sätta sig ner, koppla av och summera dagen över en kall öl och lite nattamat. Inte helt oväntat var det på eftersitsarna som många nya unika artistkonstellationer uppstod, säger Brännström.
I dag räknas Visfestivalen i Västervik som den svenska visans nationalscen och 2013 arrangeras den 48:e festivalen i obruten följd.
Utställningen pågår till och med den 13 april.